This could be heaven for everyone.

Efter en vecka i norr med julfirande med familjerna är vi äntligen hemma igen, jag och Johan. Tjejerna blev, som planerat, kvar uppe hos mormor och morfar och ingen är väl gladare än de. Själv fick jag en ofantlig längtan efter dem redan idag, efter ett dygn. Kan det ha varit det att jag kände mig lite skyldig precis efter att jag yppat orden ”det märks att tjejerna inte är hemma nu när jag får sova ut” och njöt av att vi vaknade vid 13.30-tiden(!!) idag? Något är det iallafall.. Lugnet i huset nu går inte att jämföra med det lugn som brukar uppstå när de är ute och leker, det är ett annat sorts lugn. Oj, vad de saknas, våra små skruttungar.

15 högskolepoäng.

I mitten av augusti fick jag fingrarna ur och skickade in mina betyg till antagning.se så att jag ska slippa bli struken från varje kurs jag söker pga att jag ”saknar meriter”. Resultatet av det, vetskapen om att jag inte kommer att bli struken pga saknade meriter, har fått mig mer peppad än någonsin på att börja plugga igen och jag kommer att läsa in mina första 15 hp under VT14 – ja, jag tänker minsann bli antagen. Vi börjar med lite juridik. På distans. Halvfart, via Lunds Universitet. Bättre sent än aldrig, heter det ju.

But you still have all of me.

Jodå, jag lever – även om det varit nätt och jämnt under ett par månader. Men what doesn’t kill you fucks you up mentally och det är väl på den vägen det varit. Jag må vara ett nutcase emellanåt men känner att det kunde varit värre, och det har det varit. Det är dock på väg åt rätt håll; vårkänslorna börjar spira ikapp med solen och jag börjar att må bra igen. Vad bättre är är att det inte bara känns – det syns också och jag får höra det från oväntade håll.

Ett par vänliga ord värmer mer än jag tidigare känt, och det gör mig glad.

And if you have to leave, I wish that you would just leave.
Your presence still lingers here and it won’t leave me alone.

En smak av döden.

Idag har jag stirrat döden i vitögat och önskat att min stund på jorden faktiskt var kommen. Jag höll på att dö (jag skojar inte!) och jag önskade till och med att det skulle gå så långt att mina barn skulle bli moderslösa i allt för ung ålder, bara för att få slippa genomlida en sekund till av den obeskrivliga pinan jag då genomled. Hade någon erbjudit mig att byta plats med någon inne på våning 4 på USÖ där förlossningen håller till hade jag inte tvekat en sekund. Hade jag fått en förfrågan om att kapa av mig ena armen, eller t o m båda benen, så hade jag nog gjort det – allt för att slippa resten av spinningpasset Emily lurade med mig på.

Det är snart 5 timmar sen jag klev av passet, tröttare än jag någonsin varit och mer utmattad är jag någonsin kommer att vara – och jag vet inte om jag har återhämtat mig än. Jag gruvar mig redan nu för nästa söndag då det står spinning på träningsschemat igen och jag hoppas att jag hunnit förlika mig med tanken fram tills dess..

Jag kommer att älska att hata söndagar framöver, mer än jag redan gör.

Shake that ass like a salt shaker!

Den här helgen har varit den bästa på länge, jag fick nämligen spontanbesök av min älskade lillasyster på lördagen som stannade till imorse. Dessutom hade jag en tjejkväll inplanerad på Harry’s i lördags som syrran följde med på, vilket i sin tur resulterade i min första utekväll med syrran – ever! Det blev middag och drinkar innan vi förflyttade oss till dansgolvet på övervåningen där jag skakade rumpa som aldrig förr, dvs på väldigt darriga och utmattade ben. Det här med att inviga gymmandet med bl a ett lårpass dagen innan man ska ut och dansa var väl kanske inte det smartaste jag gjort. I kombination med 14 cm klackar så var det inte det lättaste jag gjort, men jag stod mig hela kvällen även om jag ett par gånger dippade ner i golvet för att samla lite krafter.

På tal om att skaka rumpa så sitter jag och väntar på att klockan ska bli 19.30 då jag ska på mitt livs första Zumbapass. Jag hade bestämt mig för att inviga min gruppträningsera med att gå på Piloxing kl 17.30. Men då jag mer eller mindre drunknade i sista minuten-jobb kl 16 då jag brukar sitta i bilen på väg hem i vanliga fall, så bestämde jag mig för att boka in mig på Zumban istället.

Dessutom har jag, f’låt Johan, beställt nya träningsskor idag. Jag kände att jag inte kunde låta bli då jag fick en rabattcheck från Ellos på 500 kr. Det blev typ halva priset på skorna, och det har jag inte råd med att avstå ifrån – för skor behöver jag ju. ;)

Jag (the deer caught in headlights), Bella, Sandra, Hanna & Emilia fastnade även på kort under kvällen.