This could be heaven for everyone.

Efter en vecka i norr med julfirande med familjerna är vi äntligen hemma igen, jag och Johan. Tjejerna blev, som planerat, kvar uppe hos mormor och morfar och ingen är väl gladare än de. Själv fick jag en ofantlig längtan efter dem redan idag, efter ett dygn. Kan det ha varit det att jag kände mig lite skyldig precis efter att jag yppat orden ”det märks att tjejerna inte är hemma nu när jag får sova ut” och njöt av att vi vaknade vid 13.30-tiden(!!) idag? Något är det iallafall.. Lugnet i huset nu går inte att jämföra med det lugn som brukar uppstå när de är ute och leker, det är ett annat sorts lugn. Oj, vad de saknas, våra små skruttungar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *