Eight legged nightmares.

I natt vaknade jag vid 03-tiden av ett panikskrik som kom från Jolies rum. Jag skyndade in till henne och trodde att jag skulle hitta henne liggandes på golvet, men hon hade inte trillat ner från sängen. Istället fann jag henne i sängen, målmedvetet sparkandes på täcket, när hon med ängslig röst sa ”ja vijj inte ha dom hää!”. Jag frågade vad det var hon inte vill ha hos sig och svaret som kom borde inte förvåna mig. ”Spindlaj! Ja tycke’ inte om spindlaj!”.

Precis som jag brukar lugna hennes far vid dessa mardrömmar talade jag om för henne att  det inte finns några spindlar där och att hon tryggt kan ligga under täcket igen och sova gott. ”Ä du säkej? Lova’ du?” Jag lovade, och i samma sekund som jag la täcket på henne igen hörde jag hur hon redan sov. Älskade lilla sötnos.

Hon är väldigt lik sin far, på så många sätt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *