BVC-besök from hell

Lunchdejten på Fresh Food & Coffee på Kumla torg levde upp till förväntningarna. Min bakpotatis med skagenröra var riktigt god även om jag blev bra sugen på den texmex-burrito som Johan beställde. Då jag för tillfället knappt har någon röst var det Johan som fick sköta snacket och jag var inte ens i form att säga emot om det skulle behövts. Jag provade vid några tillfällen att inflika något i hans monolog men möttes bara av ett: Vad mumlar du uti? Var nu tyst och lyssna istället. Kärlek.

Innan vi åkte och hämtade tjejerna på dagis passade jag på att dricka en kopp te med en skvätt honung i och det visade sig vara ett vinnande drag från min sida. Sakta men säkert förvandlades Johans monolog till en dialog och tillslut hade inte han så mycket till val än att bara lyssna på min monolog istället. Att rösten sen började krackelera efter en kvart eller så är orelevant. Jag fick iallafall säga det jag ville ha sagt.

På BVC lekte tjejerna snällt i väntrummet och var på strålande humör. Jag borde ha anat att detta var lugnet före stormen… Väl inne hos läkaren förvandlades Jolie till ett litet monster, eller lejon om man föredrar det. Hon röt, grät, skrek, ålade och sparkades hejvilt så fort vi fått av henne kläderna för att mäta och väga henne. Att det är lite mer temperament i henne än Ella vet jag men att hon kunde besitta sådant ursinne fick både min och Johans haka att droppa till backen. Lustigt var att läkaren var densamme som levererade det positiva graviditetstestet till mig, i slutet av november 2008 och honom har jag inte sett sen dess. Åkte då till VC pga UVI och bad dom slänga i ett gravtest när de ändå hade sådana liggandes. ”Ja, de ei precis som do ana men ja veit ej va du tucke, så stor grattis!”. Jag tittade väldigt skeptiskt på honom då jag trodde att den tokige polacken(?) grattade mig till UVI:n innan han tillslut, med en röst som dånade i hela vårdcentralen utbrast ”DU VARA MED BARN!!” och påminde mig om stickan som sänktes i urinprovet.

Nåja, idag träffade jag honom igen och jag vet inte om det var han, någon av de två läkarstudenterna eller distriktssköterskan inne i undersökningsrummet som fick Jolie att reagera som hon gjorde och vrålet hon gav ifrån sig när sprutan sänktes i armen skar i hjärtat. Allra helst ville jag rycka henne ur Johans famn och springa med henne ut till bilen där igen kunde vara dum med henne. Det är jobbigt att se sina barn så rädda även om man vet att det är för deras eget bästa..

Väl ute i väntrummet igen gick ursinnet/rädslan över och hon förvandlades åter till den mysiga lilla tjej hon är. Ja, den mysiga lilla tjej hon är trots sin starka vilja. Att hon, likt sin far, är född i lejonets tecken råder det inga tvivel om. ;)

3 thoughts on “BVC-besök from hell

  1. Hahaha, skrattar åt ditt UVI-resultat ;) Alfon blir alltid ett ursinnigt lejon på BVC. Han ska inte väga sig, inte mäta, inte svara på frågor eller göra det som sköterskorna ber om. Nästa gång får pappa A åka själv med plutt, banne mig!

  2. Catti – Haha, jag som trodde att det vara var Jolie! Det här var dock första gången någon av dom krånglar *peppar peppar* men det är nog lika att ställa in sig på att det kommer att vara som igår framöver… :P

  3. Ja, det är verkligen ingen dans på rosor att gå till BVC så därför gör jag det bara när jag absolut måste så det dröjer ju 6 månader mellan gångerna och nu lär det dröja ännu längre ;)

    Men kyckling som är så enkelt att göra massa gott med. Känns som att vi alltid äter kyckling haha. Men i olika konstellationer ;)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *