I flew solo!

I söndags skrev jag historia, vid minst två tillfällen. Första tillfället var redan på morgonen då jag stod fast vid mitt beslut om att lämna Ella hemma och åka till Stockholm själv. Yikes. Jag ställde in mig på att några nervsammanbrott skulle uppstå till följd av detta men om sanningen ska fram så gick det mycket bättre än väntat och jag tyckte t o m att det var lite skönt att komma iväg själv och bara tänka på mig själv. Även om tankarna mer än en gång for till hur Ella klarar sig med pappsen. Men jag ringde inte mer än en enda gång på hela dagen!

Ny historia skrevs när jag väl var framme på Centralen. Jag visste såpass mycket att jag skulle ta mig till S:t Eriksplan och traskade glatt till pendeltågen för att få höra att det är tunnelbanan jag ska använda mig utav, så jag traskade mindre glatt tillbaka där jag kom ifrån. Med andra ord tog det mig ganska precis 24 år att inse att tunnelbanan och pendeltågen inte alls är samma sak. Äh, detaljer.

Ringde mamsen lite smått förvirrad när jag stod på Pressbyrån och delade med mig av min revolutionerande upptäckt; att T-banan och Pendeln är inte alls samma sak. Det var dock ingen nyhet för mamsen som varit bosatt i Sthlm.

Jag köpte mina 4 biljetter för att ta mig fram och tillbaka till S:t Eriksplan när jag ändå stod inne på Pressbyrån och gick ner till T-banan. Den gröna linjen kom direkt och jag såg att den var på väg åt Odenplan som var åt rätt håll. Däremot missade jag att Odenplan var ändhållplatsen och fick kliva av när vi kommit fram. Däremot kom nästa tåg 1 minut efter avstigning och jag kunde åka med till nästa hållplats där jag egentligen skulle kliva av.

Det går ju tåg hela tiden, så varför i hela fridens namn stressar 08:orna så förbannat?

Jag ringde Anne när jag var på S:t Eriksplan och hon guidade mig till Ninas lägenhet helt galant. Var ju så himla enkelt att hitta dit! Där satt Anne, Nina och Johanna och väntade, och det var en riktig Happis-reunion. Min mage började ganska snabbt att kurra hemskt och tjejerna insåg att de måste förse mig med frunch, och det pronto. Det var riktigt dyrt på stamcaféet denna tidpunkt så vi traskade knappa 50 meter och hittade ett ”nytt” ställe som hette Mix It Up – riktigt mysigt.

Vi satt och kacklade på och efter ett tag joinade även Linda. Kändes precis som old times och jag hade svårt för ett tag att förstå att det hunnit passera nästan 5 år sen jag träffade alla utom Anne sist. Men det märktes ingenstans, det var precis som om tiden stått stilla även om nu majoriteten har en universitetsexamen i bakfickan och jobbar med fina jobb inne i hufvudstaden.

Över 2 timmar passerade när vi satt på MIU och vi gick tillbaka till Ninas lägenhet för att vila bort mat- och fikakoman och väntade även in Annes lillebror. Vid 17-tiden åkte vi ”in till stan” (som jag envisades med att säga hela tiden, bara för att få höra en kör utbrista ”vi är i stan!”). Hötorget blev nya anhalten med T-banan och vi käkade middag på Djingis Khan på Sveavägen. Mätta och belåtna 2 timmar senare började vi att gå mot Centralen och när vi passerade Kungshallen skrattade jag och tänkte på den där kärringen som snodde mammas väska när vi satt och käkade där sist jag var till Stockholm. Men den storyn slutade bra, mamma lekte polis och fick tillbaka sin väska med allt innehåll.

Summa sumarum av hela resan var att jag hade skitkul och att det var så kul att träffa tjejerna igen efter så lång tid. Nu längtar jag massvis till påsk då jag och Ella åker upp till Haparanda!

3 thoughts on “I flew solo!

  1. hahah, skäms! till och med lillasyster vet skillnaden på tunnelbana och pendeltåg, och det har hon vetat på tok för länge! däremot har jag nog mer erfarenhet av resande än vad storasyster har? ;)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *