Pepparkakor, julmust och första advent.

Att det är första advent idag känns som ett stort hån, att det ska vara nästan 10 grader varmt en dag som denna gör en bara irriterad. December ska vara vit, inget annat! Hursomhelst så tänkte jag precis sätta igång med det sista på inlämningsuppgifterna när jag upptäckte att jag måste he mig ut till Marieberg innan de stänger, annars kommer vi att ha en väldigt hungrig liten hund här hemma imorn.

Jasses tunna med mat ekar tommare än tommast, skafferiet saknar pepparkakor och i kylskåpet råder total brist på underbar julmust. Julmust och pepparkakor har jag längtat efter hur länge som helst och nu kan jag äntligen unna mig en kaka eller två. Inte tjuvstarta. Tänkte tjuvstarta med julpyntet i fredags men det blev inte av då jag saknade E14-lampor på max 25W. Att ställa fram julbelysningen i fönstret utan att kunna ha dom tända kändes inte speciellt lockande, lika lockande var det att åka till ICA igår. Inte alls.

Men idag måste jag kliva ur slappisarna och brumma iväg, alldeles ensam. Honey är ute i garaget (vilken överraskning, va?) och slipar på Callen som faktiskt blev grundalackad igår! Egentligen så borde han ju följa med mig till Djurens Center, jag får ju inte lyfta något som väger mer än 1 kg innan han är där som världens packåsna och sliter saker ur händerna på mig för att jag inte ska anstränga mig.

Gud nåde den gången när jag sprang in för att snabbt handla ett schampoo på ICA och han väntade i bilen. Jag råkade få med mig lite andra nödvändigheter som mjölk, fil, yoghurt och en ost. När jag närmade mig bilen och han fick syn på mig trodde jag att han skulle hoppa ur skinnet. Istället hoppade han bara ur bilen och slet påsen ur händerna på mig och läxade upp mig efter noter om att jag handlat så tungt – och det värsta av allt, inte ringt honom om bärhjälp. ”Men, jag har ju sagt! Och din pappa har ju sagt! Inte bära tungt! Faan, Linda. Försiktigt!”

I vanliga fall driver det mig till vansinne, jag är gravid – inte handikappad. Emellanåt kan jag faktiskt tycka att det bara är gulligt hur mån han är om mig och bebis. Och nu är det ju så att jag har ett gyllene läge att utnyttja hans urinstinkter att ta hand om sin ‘hjälplösa’ kvinna och på så vis få sällskap på min lilla resa.
   – Oogabooga, hundmat väga 15 kg – jag inte bära, jag med barn!

Tror ni att det skulle hjälpa? Mest troligt, absolut. Men isåfall har jag en mycket stressad karlslok med mig på ICA när jag ska handla och det finns inget mer uppstressande än hans rastlösa suckande när han hack-i-häl springer efter mig i gångarna på affären. Fast för husfridens skulle tror jag det är bäst att be honom följa med, annars lär han få ett nervsammanbrott när han ska bära in matsäcken från bilen och inser att det är jag som släpat in där i första hand. ”Faan, Linda. Försiktigt!” Jag kan riktigt höra hur han och min käre far mässar i kör…

3 thoughts on “Pepparkakor, julmust och första advent.

  1. Sandra: Absolut, det är jag. :)

    turbotrollet: Ja, jag försöker göra det. Men man blir ju less på att inte ”kunna” göra något själv, fast jag ska nog kunna utnyttja tillfället lite bättre. :)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *