Hemma igen.

Så, nu är man åter i hemmets trygga vrå. Det var riktigt kul att träffa Jojje igen och fördriva några timmar ute på Hälla. Jojje bjöd mig på middag på Pizza Hut och vi hann avverka IKEA och Elgiganten innan klockan redan slog 20. Att jag plockade upp honom utanför jobbet kl 16 kunde man inte tro – tiden gick så fort!

Vid 20 åkte vi till hans motell där han tillbringar sina lediga dagar efter jobbet och hans rum var inte stort, jag förstår att han har tråkigt efter jobbet. Kring 20.30 åkte jag ifrån Västerås mot Örebro och Kumla för att inte komma hem alltför sent. Man inser riktigt hur mycket man kan sakna sin honey och hur tomt det är utan honom när man åker iväg själv såhär. För att inte tala om hur tråkiga bilturerna blir när man är ensam…

Dessutom upptäckte jag en rolig grej idag, vårt lilla Sprattel är en blyg liten sak. Jojje ville känna hurdet kändes när en bebis sparkar i magen men det ville inte våran bebis låta honom göra. Jag smet iväg på toaletten vid ett tillfälle och då sparkades det för fullt men när jag kom tillbaka till Jojje och han sa ”sparkas det nu alltså?” och la handen på magen – då slutade det.

Flera försök gjorde vi för att försöka tajma in en spark på hans hand men det lyckades inte speciellt bra. Det har varit ovanligt lugnt i magen på mig under tiden vi var på stan. men nu när jag kom hem och pratade med Johan blev det fullt sjå igen. Okej, jag kan väl gå med på att de känner igen mammas och pappas röst riktigt tidigt.

3 thoughts on “Hemma igen.

  1. hihi, vilken liten lurpotta du bär på. :laugh:

    Jag ska oxå köra långt för första gången, och genom Sthlm oxå för den delen.. har ångeeest. Lite iaf.
    Från Nynäshamn, hela långa motorvägen till sthlm, sedan en massa kringenkrokar vägar och så ut mot Norrtälje-trakten.. huh! (vid jul ungefär)

    Blä. :tear:

  2. turbotrollet: Ja, det kan man säga. En riktigt blyg liten sak. :)

    Oj, Det var ju en bit, men det kommer att gå bra ska du se! :headbang: Du fick ju körkortet av en anledning, eller hur? ;)

  3. hoho, ja, men ändåååååå… leeeskiiit
    Det går fort. Och skyltarna flyger förbi. Fort. Hinnar man läsa lixom?
    Jag kan vägen (tror jag), men ändå tror jag att jag kommer köra vilse. ;(

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *