Ett gripande mästerverk.

Igår kväll efter Let’s Dance lyckades jag med en bedrift jag inte trodde var möjlig. Jag tog mig igenom 197 minuter av svartvit film som utspelade sig under andra världskriget! Trots faktorer som:
– 197 minuter; 3 timmar och 17 minuter ÄR en låååång film
– svartvitt; jag klarar verkligen inte av svartvita filmer
– andra världskriget; historia och krig är rena sömnpillret för mig
– det faktum att vi kollade på filmen mellan kl 22-01. Way past bedtime.

Filmen vi såg var Schindler’s list och tydligen en must see enligt många (alla?) filmkritiker. Vi hade i ärlighetens namn inte hade speciellt höga förväntningar på den kritikerrosade filmen, men ack så fel vi hade! Vi satt som trollbundna bägge två och filmen var spännande från början till slut. Flera gånger ville jag dock stänga av för att jag helt enkelt inte klarade av att se eländet. Blev så arg, lessen, illamående men även glad och lycklig under filmens gång – fast mest sorgsen över det faktum att allt elände faktiskt inträffat. Det var så mycket känslor som bubblade inombords och den gjorde ett djupt intryck i mig, som faktiskt befann mig som jude i den svartvita tillvaron under nattens gång i drömmarna och kämpade för mitt liv för att de inte skulle ta min älskade lilla Ella ifrån mig!

Usch, det var så hemskt och jag var så glad över att få vakna varje gång det blev för mycket. Men vetskapen om att denna mardröm var något 6 miljoner människor inte hade möjligheten att vakna upp ur gör ont. För 6 miljoner kvinnor, män och barn var det inte bara en mardröm utan även deras verklighet som kostade dem livet. Fy fan alltså. Filmen var nog hemsk innan jag insåg att den faktiskt är verklighetsbaserad. Usch!

Nu ska jag krypa ner i sängen och hoppas på att kunna sova lugnt inatt.

Mitt lilla lejon!

I och med att min FTP-program inte lyckas föra över .php-filer som det ska, har jag lyckats med bedriften att crascha Ellas blogg för ett tag framöver i ett försök att uppdatera WP till 2.6.1. Detsamma gäller f ö lillasysters blogg som av en olyckhändelse misstogs för Ellas i stundens hetta. (Förlåt Emppa, är på jakt efter ett ordentligt FTP-program och ska fixa det!) Därför tänkte jag vara såpass generös(?) och lägga upp det senaste på Ella här. ;)

Zarah har tidigare nämt min lilla monsterunge, så här kommer ett bättre klipp än det förra jag lyckades filma. En av Johans arbetskompisar siade om en framtid för Ella som den nya sångerskan (growlaren) i Arch Enemy. Ja, vem vet? ;)

Det är ett mirakel att hon ännu inte förstått att mobilen är utrustad med samma funktioner som den där stora svarta blixtrande saken som förföljer henne överallt. I ren protest har hon blivit skittråkig när kameran plockas fram. Meeeen, hur som helst. Det här filmade jag tidigare i morse med min usla telefon, så att kvalitén suger får ni ha överseende med.

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=tRh-SCRXliM[/youtube]

Min lilla lejonbebis.

Från lugnet i soffan…

Då var man äntligen hemma och kan sätta sig ner och känna lugnet. Började dagen kl 05:40 när honey var på väg till jobbet och såg klart filmen The Rock. Där har vi en film helt i min smak, Nicolas Cage och stilige Sir Sean Connery i en härlig actionthriller. Me like.

När The Rock var slut fick jag lust att se lite mer Cage, så jag ringde och rådgjorde med honey om vad i hans samling som är sevärt. Han tipsade mig om Snake Eyes och jag hämtade hans film från filmhyllan. Strax därefter var jag tvungen att ringa och rådfråga honom igen, det visade sig nämligen att denna VHS som funnits i hans ägo i ca 6 år fortfarande var inplastad. Att öppna eller inte, var min fråga.

Nåja, nu är det hursomhelst lugnt soffläge som gäller. Föräldrakursen är avklarad för i år, bortsett från studiebesöket på förlossningen den 10/12. Annars så träffas vi inte förrän nästa år i mitten på januari vid två tillfällen och då är det inte långt kvar till bebis inte…  Hej å hå, vad det går undan!

Please, don’t let me be misunderstood.

Har precis avnjutit en härlig potatisgratäng med fläskfilé tillsammans med honey och jag är minst sagt proppmätt. Potatisgratäng måste nog vara en av favoriträtterna för mig så, så simpelt med ack så gott! Vad jag fortfarande förundras över är hur i helskotta 3 kg potatis försvinner in i en gratäng utan problems, och att det inte blir speciellt mycket leftovers.

Jag fick i uppdrag att välja film medans Johan duschar. Först tänkte jag att det var dags att se The Notebook igen, har varit sugen på att sen den sen What About Brian förra veckan, eller var det t o m förrförra veckan? Typiskt nog är det inte en film i honeys smak, trots att han tyckte att den var helt klart sevärd. Däremot finns det en annan ‘chickflick’ som han mer än gladeligen ser, nämligen Casanova. Därför tänkte jag bunkra upp med Coca-Cola, glass och Tupla och göra en helkväll utav det.

John Legends versionDon’t let me be misunderstood är för övrigt helt underbar.

Vad har jag gett mig in på?

Så fort Johan är färdigduschad ska vi åka och kolla på bio. Inget speciellt, men filmen vi ska se… Transformers!

Jag som var så rak på sak och sa nixnejaldrigilivet när Johan för någon månad sen var eld och lågor över filmen skulle ha premiär under sommaren och ville att vi skulle åka och titta på den. Vuxna människor kan väl för sjutton inte vara roade av att se en bunt med leksaker förvandlas till diverse saker? Ja, jag vet. 80-tals pojkarna har lekt en hel del med dessa leksaker och jag kan förstå att det är något nostalgiskt över att de nu gjort en film om dessa plastsaker, men jag förstår liksom inte grejen med det hela.

Jag ska nu iallafall ge filmen en chans och vara så öppensinnad jag kan och försöka njuta av en biokväll med våra vänner. Men Tramsformers… Jag vill se Die Hard 4!