♥ Marvel

Johan sitter och redigerar bilder – i Paint(!) – medan jag sitter otåligt och väntar på att han ska bli klar så att vi kan dyka ner i Marvel-filmerna igen denna härliga fredagskväll till ära. Barnen sover och jag har laddat upp med en massa lösviktgodis (+ Kinder Maxi!), Loka (och några Heineken till Johan) och avlägsnat brallorna för att låta fredagsmyset sätta igång på riktigt. Jag har bestämt att vi ska se filmerna i ”rätt” ordning denna gång; Iron Man, The Incredible Hulk, Iron Man 2, Thor och slutligen Captain America innan vi får vänta på att den underbara Avengers trillar ner i brevlådan (eller hittar hem på annat sätt).

Jag fattar inte att jag fastnat i Marvel-träsket så som jag gjort, och jag fattar fortfarande inte att jag låtit mig gå miste om dessa filmer under alla år. Men det är väl lika bra antar jag, jag har ju inte behövt vänta i flera år på att få se alla filmer utan har kunnat plöja igenom dom i min takt. Hell yeah!

Jag får dock vänta som alla andra på Iron Man 3, Thor 2 och Captain America 2 och hoppas på att det kommer att vara värt väntan. Fram tills dess borde jag hitta något annat fantastiskt att se och jag undrar lite om Pirates of the Caribbean-filmerna kvalificerar sig till den kategorin. Johan har i alla år önskat att jag ska se dem med honom och jag börjar att känna att det kanske är hög tid att se även dem snart.

Avengers

Avengers… Vilken bra film! Trots att den var lång, i mina mått mätt, med sina 2 timmar och 20 minuter så kollade jag inte på klockan en enda gång. Det kan ha haft att göra med att jag la min mobiltelefon i Johans ficka men jag väljer att gå på linjen om att det var filmens förtjänst och att den rockade (Boba) fett. <– Nerd-alert!

Humöret tog ett riktigt stage dive idag av någon oförklarlig anledning och biobesöket gjorde gott. Inte under, men gott, och jag ska snart be Mr Mister om ursäkt och tacka för hans tålamod med mitt lågmälda jag. Inte riktigt alls vad jag hade räknat med just idag när vi för en gångs skulle har barnvakt och tid ihop på tu man hand.

Avengers, X-Men: First Class och Iron Man. Det är nog mina Marvelfavoriter hittills. Vilken himla tur att jag gett Marvel en chans, till slut. Har svårt att tänka tillbaka på hur mycket Johan fått böna, be och övertala för att få med mig på noterna.. Men hey, jag kan vara lite slöstartad. Ibland. ;)

Vid väldigt speciella tillfällen kan man skaffa barnvakt.

För tredje gången sen barnen föddes ska vi gå på bio, jag och Johan. Tillsammans, samtidigt. Det innebär med andra ord barnvakt, en lyx få förunnade. Eller iallafall oss. Men det är så det går man väljer att bosätta sig 100 mil från allt vad släkt heter och även avla fram två skitungar på det. Den man ligger med får bädda! Nej, vänta nu.. Nu blev det ju fel.. ”Som man bäddar får man ligga” heter det ju.

Under detta år har Johan öppnat mina ögon när det kommer till superhjältar och vi har sen årsskiftet har Marvel-marathon med Hulken, X-men, Iron Man osv. Att han är ett stort Marvel-fan har inte gått mig obemärkt förbi under alla dessa år men jag har inte förstått vad det är som är så bra, och i all ärlighets namn har jag inte varit speciellt öppensinnad för det heller. Jag har sett filmerna med Hulken tillsammans med honom, men ändå inte gett dom en ärlig chans. Mina erfarenheter av killarna parallellklassen – på gymnasiet! – som vid ett tillfälle på engelskalektionen ställde sig bredbent med armarna utsträckta i luften (och därmed formade ett X med sin kropp) och tjöt ut X-Men!! så att det ekade i hela klassrummet fick mig lite anti denna typ av film, man kunde ju uppenbarligen bli lite tokig av dem.

Nu är det dock inte bättre än så att jag faktiskt trillat dit när det kommer till Marvel. Jag älskar Wolverine, Iron Man, Charles Xavier med sina X-men och gårdagens nyupptäckt; den ödmjuke Captain America (som vi måste se klart idag).

Jag tar därför tillfället i akt och ber offentligt om ursäkt till Johan som under alla dessa år fått utstå mina små, men ändå välmenade och kärleksfulla, pikar om att han är en liten geek och nu tacka honom för att han väckt min inre geek. ;)

Och på tal om Marvel och X-Men. Det finns töntar som ligger mig väldigt varmt om hjärtat som också är fan av Charles Xavier:

Watchmen – Unforgettable

Igår kom Jocke över för att leka lite med Johan och som vanligt vankades det pizza för grabbarna. Själv stod jag mig på min skinkmacka jag kallade frukost hela dagen, även om det självklart slank ner en och annan Kinder Maxi i sällskap av något glas julmust. Men vem har sagt att det ska ätas nyttigt under jul? Beach 2011 är dessutom fortfarande månader bort.

När både Ella och Jolie somnat vid 21-tiden bestämde jag mig för att se på Watchmen tillsammans med grabbarna i och med att den fortfarande varit osedd av mig, precis som de allra flesta filmer. Soffan i bio-/gästrummet kändes ganska snabbt trång och rumstemperaturen steg (enligt mig) till outhärdliga grader samtidigt som syret började ta slut. Detta förbättrades självklart inte av Jasse som bestämde sig för att släppa sig där han låg precis framför mina fötter!

Hunden åkte ut ur rummet och öppnandet av dörren borde ha åtgärdat de återstående problemen med syrebrist och bastukänsla. Men inte. Jag slet av mig tofflorna(!) och var till och med och bytte till lite ledigare kläder och dumpade tjocktröjan, men inget tyckte hjälpa. Var det dr Manhattans synliga paket som fick min puls att höjas och hans förmåga att klona sig vid väl valda tillfällen som fick tempen att stiga? Allt detta i HD på en 90″ bioduk – grabbarna var dock till synes opåverkade.

Filmen i sig får bra betyg, i mina mått mätt. Slumrade enbart till ett fåtal gånger och inga längre stunder under hela den nästan 3 timmar långa filmen. Strax efter 00 åkte Jocke hem men det dröjde inte många minuter innan han ringde och bad Johan komma och hämta honom, och bilen, tillbaka hem till oss. Han skyllde på bilen men jag tror innerst inne att han faktiskt saknade oss och inte ville åka hem, så vi bäddade ut soffan i biorummet och förvandlade rummet till ett gästrum istället.

Watchmen, ja.. Lite Cohen, Simon & Garfunkel och Dylan blandat med självlysande blåa fallosar, superhjältar och action – det kan ju inte slå fel.

Dags för en nostalgitripp

För några år sedan, ungefär en sisådär 13-14 år, var min en av mina favoritfilmer den härliga Cry Baby med Johnny Depp och ikväll tänkte jag att jag skulle ta och se den där filmen som jag inte sett på minst 10 år. Jag behöver något roligt, lyckligt och lättsmält för två nätter i rad nu har jag drömt mardrömmar om andra världskriget och att SS-soldater tyckt att jag inte ska få ha min Ella med mig. Damn, den där filmen gick in djupt i mig.

Nä, nu ska jag inte tänka mer på den utan skratta bort allt framför Cry Baby. Yeay!

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=0CPLzNtLaf4[/youtube]