Nämen, älskling! Vattnet går!

Sprattelmagen i vecka 35Nu sitter man här hemma, med permis från BB. Vattnet gick igår eftermiddag – mitt på ICA-parkeringen(!) – och vår inplanerade tacokväll förvandlades snabbt till en ev förlossning istället. Suck, jag som var dödligt sugen på tacos! Haha.

I och med att vi bara hunnit till vecka 34+4 (igår) och har 5 veckor kvar till beräknat datum ville barnmorskan inne på förlossningen att vi skulle komma in direkt, trots att jag inte hade några värkar alls.

Vi tyckte att vi var snabbt på plats men det visade sig att det tog oss 2 timmar efter att vattnet gått till vi kom in till förlossningen. Ganska snabbt insåg vi att jag, trots det mänskliga Niagarafallet jag hade förvandlats till, inte skulle klämma fram någon bebis ännu.

En natts observation på BB-avdelningen senare kunde de konstatera att bebis mår bra i magen och trots att jag sipprar vatten hela tiden så var det grönt att åka hem för att vila istället. Thank God! Min säng är den bästa som finns!

Helst ville läkaren att Sprattlet skulle vänta i en vecka, men vi får se om h*n tycker att det låter som en lika bra idé som fru Doktor. Nu går vi alltså här hemma och väntar och försöker ta det lugnt och passivt. Sov knappt något alls i natt så några timmars sömn skulle sitta väldigt fint. Först ska jag bara ladda magen med en massa kolhydrater.

Hemma igen.

Så, nu är man åter i hemmets trygga vrå. Det var riktigt kul att träffa Jojje igen och fördriva några timmar ute på Hälla. Jojje bjöd mig på middag på Pizza Hut och vi hann avverka IKEA och Elgiganten innan klockan redan slog 20. Att jag plockade upp honom utanför jobbet kl 16 kunde man inte tro – tiden gick så fort!

Vid 20 åkte vi till hans motell där han tillbringar sina lediga dagar efter jobbet och hans rum var inte stort, jag förstår att han har tråkigt efter jobbet. Kring 20.30 åkte jag ifrån Västerås mot Örebro och Kumla för att inte komma hem alltför sent. Man inser riktigt hur mycket man kan sakna sin honey och hur tomt det är utan honom när man åker iväg själv såhär. För att inte tala om hur tråkiga bilturerna blir när man är ensam…

Dessutom upptäckte jag en rolig grej idag, vårt lilla Sprattel är en blyg liten sak. Jojje ville känna hurdet kändes när en bebis sparkar i magen men det ville inte våran bebis låta honom göra. Jag smet iväg på toaletten vid ett tillfälle och då sparkades det för fullt men när jag kom tillbaka till Jojje och han sa ”sparkas det nu alltså?” och la handen på magen – då slutade det.

Flera försök gjorde vi för att försöka tajma in en spark på hans hand men det lyckades inte speciellt bra. Det har varit ovanligt lugnt i magen på mig under tiden vi var på stan. men nu när jag kom hem och pratade med Johan blev det fullt sjå igen. Okej, jag kan väl gå med på att de känner igen mammas och pappas röst riktigt tidigt.

Everything changes.

Så sant som det är sagt; everything changes.

Något så personligt som min kropp, är inte alls längre min kropp. Det har jag brutalt insett så sent som för en halvtimma sen. Jag låg i soffan och försökte slumra till innan jag ska hämta Johan och Sebbe från Per inne i stan och jag började att leka med piercingen jag hade i naveln. Det är/var en stor fjäril som täckte hela naveln och jag satt och klöste på stenarna i smycket när jag på något sätt kommer in med pekfingret in i naveln och får mitt livs största chock – ja, näst efter det positiva gravtestet!

Min navel är i vanliga fall en väldigt veckad sak och helt idealisk för ludduppsamling, men nu upptäckte jag att alla veck är borta och kvar finns endast en slät ihålighet i området där min navel en gång satt. Alla veck är utslätade, uttöjda och spårlöst försvunna. Det är helt enkelt inte min navel.

Nu är jag ju inte så jäkla korkad att jag inte varit medveten om att även naveln förändras under graviditeten pga den växande magen, men jag var ärligt talat inte beredd på att det skulle inträffa redan nu! Inte heller var jag beredd på att upptäcka det helt huxflux en dag, trodde att jag skulle märka hur den sakta förändras och faktiskt kunna följa med i ‘utvecklingen’ och hinna ställa om mig, ungefär som med min lurviga mage. Sakta men säkert har jag sett hur jag förvandlas till varulvsmagen och på så sätt har jag kunna vara beredd på det. Tänk om jag en dag bara vaknat med världens hårigaste mage!

Nåväl, bara att inse att det redan är dags för vecka 18 på måndag och rutin ultraljudet på onsdag kl 16. Herreminje, trodde aldrig att tiden skulle flyga förbi såhär snabbt som den hittills gjort! Innan vi vet ordet av är det februari och det är då vi blir en riktig familj på tre – om allt vill sig väl. Jösses Amalia, vad har jag gett mig in på?!

Shopping spree.

Har varit och fyndat på Marieberg idag med honey. Det blev ett nytt koppel åt älsklingskillen – Jasse alltså, en stickad klänning åt mig, Cocoa Body Butter och Cocoa Butter Moisture Stick från Bodyshop. Body buttern jag fick av honey i födelsedagspresent mår jag en aning illa av för tillfället, den luktar/doftar på tok för sött och resulterar i kväljningar. Fattar inte, jag som älskar den i vanliga fall!

Cocoa-serien ska vara väldigt fuktgivade och rekommenderas under graviditeten mot bristningar. Och jäklar vad mjuk man blir av den, smorde in magen med moisture sticken och man blev verkligen smooth as a baby butt! Helt underbart, dessutom så doftar den knappt något heller. De har väl haft gravida kvinnor i åtanke extra mycket när det tillverkat den.

Börjar få riktigt ont i magen numera när jag hostar/nyser/skrattar. Man känner tydligt och klart utanpå magen hur förstorad livmodern är och jag antar att det är den som tar ‘stryk’ vid kraftiga rörelser. Jag antar, hoppas iallafall, att det är rätt så normalt. Precis som jag hoppas att den ökade behåringen på magen är en självklarhet för alla gravida kvinnor. Min mage lär ju vara lika pälsbeklädd som Jasons i februari om det fortsätter på samma sätt.

Oj!

I helgen påbörjade vi att på allvar kalkylera inför vårt kommande bröllop. Ja, vi ska ju gifta oss. Frågorna som lyder är hur, när och till vilket pris.

Brudklänningen har jag drömt om jättelänge och varit övertygad om att det är min klänning. Jag har bara inte vågat kolla upp vad det kostar eftersom mina drömmar skulle raseras i samma veva jag ser hur många 1000-lappar det skulle krävas. Men nu var det så att jag gjorde det igår. Nu eller aldrig, tänkte jag och letade reda på priset.

Alla vet vi ju att brudklänningar inte är billiga, varken att hyra eller köpa. En Lars Wallin-klänning ligger ju i runda summor kring 50 000:- och det är väl vad jag har räknat med att max betala för mitt bröllop  om vi skulle gifta oss inom en snar framtid och inte ta ett lån till bröllopet. 10 000:- hade jag väl räknat med att som mest lägga ut på min klänning, men det skulle svida ändå. Döm min förvåning när jag hittar att min drömklänning kostar $298. Alltså 2081 SEK!

Kan det blir bättre?! Jo, det kan det och dit kommer jag snart… ;)

Nu står jag i valet och kvalet på två klänningar. Den första har jag tittat på i över 2 år och den andra hittade jag nu i helgen och den kostar inte mer än $338. Knappt 300:- mer än den ”gamla”. Enligt mig är de heeelt underbara båda två och jag kan verkligen inte bestämma mig! Hjälp mig?

Själv fastnar jag mer och mer för den nya ju mer jag tittar på den. Den är ju gudomligt vacker och så Linda. Vilken än av klänningarna jag än skulle ha, så skulle jag jag vara riktigt nöjd. Men jag vill ju vara toooknöjd!

1. Den ‘gamla’ dress2.jpg       2. Den ‘nya’ dress1.jpg

Och sen till de bästa nyheterna. Idag hände det! Idag hände det som vi väntat på så länge! 2,5 år av längtan och 2 år av ren frustration har gett med sig och nu är det äntligen så att vi ska bli 3! Idag plussade jag, jag är gravid! Men… Jag ska försöka att inte ta ut glädjen i förskott.. Vi har på mycket nära håll sett hur snabbt bebislyckan kan förvandlas till det värsta tänkbara

Jag hoppas att ni som fått lösenordet förstår att allt det här är något som vi, än så länge, inte vill gå ut med officiellt. Mycket kan som sagt hända och innan vecka 12 så behåller vi det för ”oss själva” fram tills dess. ;)

Så mycket var det för dom bröllopsplanerna. Hips vips så blir det framskjutet minst 2 år.. Men det gör mig absolut ingenting! Jag är mest lycklig iallafall!

 

gravid.jpg