Shake that ass like a salt shaker!

Den här helgen har varit den bästa på länge, jag fick nämligen spontanbesök av min älskade lillasyster på lördagen som stannade till imorse. Dessutom hade jag en tjejkväll inplanerad på Harry’s i lördags som syrran följde med på, vilket i sin tur resulterade i min första utekväll med syrran – ever! Det blev middag och drinkar innan vi förflyttade oss till dansgolvet på övervåningen där jag skakade rumpa som aldrig förr, dvs på väldigt darriga och utmattade ben. Det här med att inviga gymmandet med bl a ett lårpass dagen innan man ska ut och dansa var väl kanske inte det smartaste jag gjort. I kombination med 14 cm klackar så var det inte det lättaste jag gjort, men jag stod mig hela kvällen även om jag ett par gånger dippade ner i golvet för att samla lite krafter.

På tal om att skaka rumpa så sitter jag och väntar på att klockan ska bli 19.30 då jag ska på mitt livs första Zumbapass. Jag hade bestämt mig för att inviga min gruppträningsera med att gå på Piloxing kl 17.30. Men då jag mer eller mindre drunknade i sista minuten-jobb kl 16 då jag brukar sitta i bilen på väg hem i vanliga fall, så bestämde jag mig för att boka in mig på Zumban istället.

Dessutom har jag, f’låt Johan, beställt nya träningsskor idag. Jag kände att jag inte kunde låta bli då jag fick en rabattcheck från Ellos på 500 kr. Det blev typ halva priset på skorna, och det har jag inte råd med att avstå ifrån – för skor behöver jag ju. ;)

Jag (the deer caught in headlights), Bella, Sandra, Hanna & Emilia fastnade även på kort under kvällen.

Välkommen tillbaka, Murphy!

Det sägs ju att alla goda ting är tre, men jag har väl snarare alltid haft erfarenheten av att när väl en sak skiter sig så följer annat efter. Oftast kommer dessa ”incidenter” i grupper om tre.. Bäst minns jag incidenterna med glasskadorna; spricka i vindrutan, spricka i vardagsrumsfönstret och spricka (läs krossad) iPhonedisplay i april förra året. Allt inom loppet av 3 veckor.

Nu är det dags igen och jag sitter därför och väntar och funderar på vad mer det är som ska gå sönder då vi redan hunnit mer två saker på två dagar. I förrgår brann lampan till projektorn i biorummet och igår lyckades jag med bedriften att tappa jag min högt älskade och pedantskötta iPhone 4S i toalettstolen och lyckades därmed vattenskada den.

Ska jag verkligen sitta och vänta på att något mer rasar eller ska jag se på detta som universums sätt att tala om för mig att jag kommer att ha en iPhone 5? När den väl behagar att släppas…

Den som inga byxor har…

Ibland händer det, och det är inte jätteofta, att även jag fastnar på kort. Sen kan man ju diskutera huruvida det är lämpligt eller inte att fastna på bild med byxorna nere eller, som i mitt fall, helt byxlös!

Nu var det inte riktigt att jag sprang runt på gator och torg i äkta Kalle Anka-utstyrsel, om nu någon kunde tro det om lilla mig. Men jag måste erkänna att jag såhär i efterhand kan tycka att det kunnat vara rätt festligt. Speciellt med Johan, barnen och deras fajmoj i släptåg.

Djungeltrumman hade nog dånat mellan de charmiga små trähusen i staden och skvallertanterna hade äntligen(!) haft något riktigt att tala om. ”Har ni hört det senaste?! Nu har Hon varit här igen, den där oanständiga norrländskan med två oäktingar, och förpestat atmosfären i vår gemytliga lilla idyll med sin promiskuösa klädsel och sitt syndiga leverne!”. Nah, så kul ska vi inte ha!

Jag vet för övrigt inte om det är med anledning av djungeltrumma, skvallertant, mitt inlägg från första besöket i denna urmysiga lilla glasstad eller om det är av någon annan outgrundlig anledning som min besöksräknare loggar besökare från trakten. Hur som helst jag vill iallafall passa på att ta tillfället i akt och hälsa att jag kommer i fred och enbart för glassen. Och dubbelmackan, med lax that is!

På återseende!