91 minuter.

Uppenbarligen var det inte mer än 91 minuter, varav 11 utav dem var på förlossningen, som krävdes för lillasyster att titta ut när hon väl bestämt sig för det. Klockan slog exakt 01.00 när jag vaknade av ett konstigt knixande ljud och tittade på tv-klockan. Ljudet följdes av en välbekant känsla och jag flög upp ur sängen för att konstatera att det var vattnet som gick. Here we go again, tänkte jag och ställde in mig på en flera dagar lång vattenavgång och utdragen förlossning.

Ca 20 minuter senare när jag satt i telefon med mamma fick jag bråttom att lägga på, för då fick jag en värk och den var inte av denna värld. Så fort barnvakts-Micke kommit hit åkte vi mot USÖ och resan in kändes ungefär var 3:e minut väldigt lång. Väl utanför nattingången till förlossningen kämpade jag riktigt hårt med att orka samla kraft till mig för att gå de 20 metrarna som behövdes från bilen till trapphuset och in i hissen medans Johan åkte och parkerade bilen.

I hissen övervägde jag att lägga mig ner och hoppas på att Johan skulle välja samma hiss som jag istället för någon av de andra tre. Detta kändes dock väldigt riskabelt då jag aldrig brukar ha oddsen på min sida, så jag kämpade på så gott jag kunde på mina darriga ben. När jag väl tagit mig in till förlossningen och lagt mig i sängen i sal nr 7 kom Johan in och fattade ett stadigt grepp om min hand samtidigt som BM konstaterade att hon kände bebisens huvud – och i samma veva sköljde en våg av kraft över mig och denna kraft fick mig att ta i för kung och fosterland samtidigt som jag skrek ”men ge mig nåt, för faan!” och syftade på någon form smärtlindring som ändå inte skulle hinnas med.

Halva huvudet var ute och Johan satt med hakan i backen. Själv var jag minst lika överraskad över den snabba vändningen och när nästa krysvärk kom, kom även bebis och det hela var över. Vi kom in till förlossningen kl 02.20 och klockan 02.31 föddes vår lilla dotra som vägde 3045 gram och var 48 cm lång. Hattmåttet mättes till 35 cm och trots att hon var en hel del större än Ella är hon till utseendet en skrämmande lik kopia av sin söta storasyster som nyfödd.

Bebisplutt
Mycket överrumplade, men stolta och lyckliga, nyblivna 2-barnsföräldrar.

Blogglust och halvbakad bebis

Det börjar nog att bli dags att fräscha upp här på domänen lite grann. Bloggen har sett likadan ut i jagvetintehurlänge och jag uppdaterar ju nästan aldrig. För 15-16 månader sedan hade detta med hiskeligt glesa uppdateringar varit otänkbart men nu är det tyvärr min verklighet. Trots det så har jag mage att sura när mina favvobloggar inte uppdaterat på heeeela dagen. :P

Jag vet inte vad det är som skapar denna bloggsvacka! Känns hemskt, känns ju inte som jag nåmer. Snacka om dagens i-landsproblem; min blogglust har försvunnit!

Nåväl. Idag har jag nått en liten milstolpe – halva graviditeten är avklarad och jag känner mig ganska säker med att avslöja min lilla ”hemlis” om att Ella ska bli storasyster. Outade graviditeten med henne också när jag kommit halvvägs och tänkte att det gick bra då och varför ska man då ändra på ett vinnande koncept? Lillasyster (som jag är övertygad om att det är) beräknas födas i början av augusti – så av den anledningen har jag ställt in mig på en förlossning i början på juli. Än en gång, varför ändra på ett vinnande koncept? ;)

Ja må hon leva, ja må hon leva!

Så har ett år redan gått, även om vi lyckades med att få en extradag i och med skottdagen förra året. Ellagumman fyller 1 år och det ska vi ju såklart fira!

Dagen till ära kommer hon att få äta både smörgåstårta och födelsedagstårta, så moster behöver inte oroa sig för att Ella blir utan. :)
För 1 år sen vid den här tiden var jag världens lyckligaste nyblivna mamma som svävade på rosa små moln – och det är jag fortfarande!

Grattis på 1-årsdagen lilla älskling!

5 år tillsammans.

Idag har vi varit tillsammans i hela 5 år, jag och älskling! Tiden går så himla fort, det var ju alldeles nyss vi hade vår förra årsdag, men icket. Det är ju redan 366 dagar sen sist. :P

Vi hade planerat att åka iväg på en romantisk middag för tre (inte utan vår beejbi) med lite vin (fast bara för två ;)) men insåg snabbt att det inte lockade speciellt mycket. Praktiskt skulle det bli knepigt med att ta sig hem då båda gärna hade tagit lite till maten… Det får vi helt enkelt ta nån annan gång när barnvakt och chaufför finns till förfogande.

Däremot lockade bad och bastu mycket mer i denna novemberkyla så vi åkte till Alléhallen i Hallsberg och plaskade. Ella fick dessutom bada i badhus för allra första gången men var inte riktigt övertygad till en början. Fast sen släppte det och roligt hade vi allihopa!

Nu däremot är det tokmys framför tv:n innan lyxmiddagen ska tillagas. Entrécôte och oxfilé i all ära, men i år består vår anniversary dinner av en ljuvlig tallrik med tacos. ;)

I act like an addict, I just got to have it

En fnittrig tonåring. Ja, det är väl mitt state of mind just nu på många sätt. Nostalgisk till tusen har man gått och blivit och dessutom återupptäckt en gammal crush; Alfie.

Sen första gången jag såg filmen har jag inte glömt bort honom men det kommer i vågor och just nu sitter jag och slukar Soundtracket till filmen; Old Habits Die Hard med Mick Jagger. En riktig eargasm.

Och nostalgin väljer inte vad den för med sig, jag känner ett ofantligt sug efter min sk skokartong på Station. Än en gång! Stationstiden har tydligen gjort ett mycket större avtryck i mig än jag tidigare varit medveten om och erhåller en större plats i mitt hjärta än jag tidigare anat. :)

… Och dansen. Guuud, vad jag saknar allt med dansen även om jag slutade pga att det till slut rann ut genom öronen på mig. En överdos av dans tror jag att jag drog på mig, vilket är synd. Som den tävlingsmänniska jag inte är förstördes min hobby pga av tävlande, synd bara att jag inte hade facit i hand och kunde ta beslutet innan det var försent.

Varifrån kommer all denna nostalgi som sköljer över mig?! Jag kan ju verkligen inte klaga på något som helst i mitt liv vid en tidpunkt som denna. Det kanske bara hör till att bli sådär nostalgisk som bara jag kan bli emellanåt och tänka tillbaka på tiden då livet såg totalt annorlunda ut? Fast tanken på ett liv innan Johan och Ella får mig att sakna dem, fast de ligger i rummet intill. Dags för mys!

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=bvzh7NmeWuk[/youtube]

Old Habits Die Hard – Mick Jagger