På rätt spår igen!

Jag låg sömnlös hela natten och funderade på hur jag på bästa tänkbara sätt skulle kunna komma igång med studierna utan att det drabbar oss ekonomiskt alltför mycket. Efter moget övervägande kom jag fram till att jag kommer att välja det alternativ jag allra först totalratade; CSN och studielån.

Motivering: Vara hemma hela dagarna med möjlighet att lägga all fokus och energi på studierna istället för att jobba och plugga samtidigt. Jag vet att varken jobbet eller studierna fått the best of me och det hade i slutändan blivit rappakalja av precis allt och studierna hade – än en gång – lagts på hyllan. Dessutom kom min älskade Anne med riktigt kloka ord under vårt marathonsamtal igår kväll: ”Du har en skyldighet gentemot dig och bebis att inte köra slut på dig. Du är gravid, sänk kraven, glöm alla måsten och ta en sak i taget.” Och hon har (som vanligt) så rätt, så rätt.

Eftersom jag och honey har gemensam ekonomi diskuterar vi igenom alla större inköp tillsammans och även val som på ett eller annat sätt handlar om vår ekonomi för att undvika tjafs angående pengar. Finns det något som kan tära på ett förhållande så mycket som pengar och ekonomi?! Hur som helst så sa han det jag ville höra – att han står bakom mitt beslut till 110% och vill att jag ska plugga även om det skulle innebära någon extra övertidstimma för honom lite då och då.

Är så glad över att jag har dig, honey! :hjartan:

Nu ska här beställas ett par böcker. ;)

Ett jobberbjudande?!

Nyss ringde de från Uniflex och ville ge mig ett jobb! Betyder detta att God himself faktiskt dragit i de där trådarna jag så snällt bad om?! Tråkigt nog var jobbet på ett företag jag jobbade på i ett par veckor precis när vi flyttade ner till Örebro för tre år sen och tyvärr var det inte den bästa arbetsplatsen.

Vi var 10 stycken som började där samtidigt och fick alla löften om ditten och datten, men när vi ville ha de här löftena skriftligt lät det helt annorlunda. Då påstods det att de löftena aldrig förekommit överhuvudtaget! Av oss 10 som började var det endast 2 stycken som jobbade kvar där efter 2 veckor.

Tjejen från Uniflex frågade om jag visste vilket företag det handlade om och om jag varit i kontakt med dom tidigare – och jag svarade ‘ja’ och berättade precis som det var. Shit, nu glider ett jobb ur fingrarna på mig kände jag när jag berättade om min erfarenhet med företaget. Men det är väl bättre att lägga korten på bordet nu direkt än att det kommer fram senare?

Hon berättade att det förekommit mycket omstrukturering på företaget i fråga de tre senaste åren och undrade om hon skulle ringa runt lite och höra hur det verkligen var där idag och återkomma till mig så fort hon fått svar på det. Ja tack, det skulle vara jättesnällt! Än en gång du store där uppe, låt det gå hela vägen nu!