Först en, sen två!

Det här med att söka jobb är ett heltidsjobb i sig och jag önskar mig inget annat nu än att kunna använda tiden som jag lägger ner på jobbsökande på att faktiskt jobba istället. Det låter väl inte som en helt orimlig önskan?

I tisdags blev jag uppringd och inkallad på intervju nästa vecka, och det är för en tjänst som jag verkligen vill ha. Gissa om jag blev glad! Det var välbehövligt vill jag lova, bara det där med att bli inkallad på intervju. Under tisdag eftermiddag kom en ny annons upp på AMS, som jag nöter under dygnets alla timmar, och även den väckte ett större sug hos mig än de andra tjänsterna jag sökt. Jag ringde upp rekryteringsansvariga i onsdags och pratade med henne om vem jag är och vad jag gjort, hon tyckte att det lät intressant och bad mig skicka in min ansökan.

I morse ringde jag igen för att följa upp min ansökan och hon tittade igenom högen som klarat sig igenom första gallringen som hennes kollega hade gjort. Min var inte med…

Hon berättade att hennes kollega hjälpt henne att plocka ut ett gäng kandidater, som alla hade många års erfarenhet och jag kände hopplösheten skölja över mig. Erfarenhet… Hur ska man lyckas få erfarenhet när man saknar erfarenhet för att få in en fot och kunna skaffa sig erfarenhet? Moment 22. Vi pratade lite till och det kändes bra. Helt plötsligt kom den, frågan: Skulle du kunna komma in på intervju på… måndag?

När denna vecka började hade jag ingen arbetsintervju inbokad. Sen fick jag en, och det kändes skitbra. Nu är veckan typ över och jag har helt plötsligt två(!) intervjuer att gå på och det känns toppen. Båda tjänsterna är verkligen jobb jag vill ha! Vågar jag hoppas på att jag har ett jobb innan nästa vecka än över? Jag kan se det framför mig, jag ser mig själv sitta där på mitt nya jobb med ett stort och fånigt leende på läpparna och stormtrivas med arbetet och livet.

Jag tror på det här med positivt tänkande, det ger frukt.

And into the river we’d dive…

Jag vet inte hur många gånger jag loggat in här sen mitt förra inlägg i hopp om att lyckas knappra fram något nytt. Eller jo, det vet jag visst, 3 stycken inlägg har jag påbörjat och inte avslutat. Känns som the story of my life; påbörjar en massa men har aldrig motivationen att avsluta det. Typ.

Vad har hänt sen sist? Jo, det där jag så innerligt gick och hoppades på slog in; jag fick jobbet jag sökte och hoppades på! Det, mina kära vänner, är nog tamigtusan det bästa som hänt mig sen den där torsdagsnatten den 30 juli 2009. Så bra är det! Jag älskar jobbet och även om jag inte nödvändigtvis kliver upp med ett leende på läpparna kl 05.45 varje morgon så tycker jag att det är så jäkla kul. Jag trivs med arbetsuppgifterna och jag stormtrivs med mina nya kollegor. Hur kunde jag ha sån flyt att jag hamnade där?!

Nu när tjejerna sover är det bara jag och The Boss. Sitter och njuter av The River med Springsteen och inser att det inte kan bli så mycket bättre än så här just nu. Med en chokladkaka i handen hade dock tillvaron varit mer än perfekt, men man kan ju inte få allt.

Muntligt prov i engelska

Efter att jag lämnat tjejerna på dagis bänkade jag mig framför datorn och loggade in på skolans intranät för att göra mig redo för dagens muntliga del i Engelska C. Medan jag försökte hitta in till chatten skickade jag ett mejl till min lärare och frågade hur jag skulle hitta rätt. Svaret jag fick tillbaka var inte riktigt var jag väntade mig; jag skulle befinna mig i Stockholm och när jag läst mejlet hade jag 3 minuter på mig. Perfekt!

Här trodde jag att jag allt sköts över nätet i och med att jag läser på distans. Inte heller har jag läst något om någon träff. Det enda jag hittat, även nu när jag i efterhand sökt efter infon om träffen, är att det muntliga delen är i dag kl 10. Inget annat.

Nåja, som tur är så löser jag det över Skype imorn så det blir över nätet iallafall som jag ursprungligen räknat med. Men det vara iallafall dagens överraskning och den kändes inte sådär överdrivet positiv när den väl slog ned som en bomb.

När man loggar in på skolans intranät för att göra den muntliga delen i Engelska C
och får veta att man ska göra den på skolan i Stockholm, om 3 minuter.
Den känslan.

Blivande språkpolis.

Så länge jag kan minnas har jag tyckt att språk och språklära är intressant och roligt men jag har aldrig haft en tänke på att man kan jobba med det utan att behöva undervisa en hög med (andras) odrägliga snorungar.  Juridik, ekonomi och arkitektur är något som legat högst upp på Att plugga-listan. Det är i ärlighetens namn det enda som funnits på den listan då jag är lika fantasirik som… ett järnspett? Eller är det vig som ett..? Nåja, jag tror att vi kan enas om att järnspett varken är viga eller fantasirika så jag låter det stå. Jag är som ett järnspett.

En gammal vän till mig började för några terminer sedan plugga på ett program på Umeå Universitet som jag tyckte lät rätt kul men som jag inte ägnade så mycket tanke på efter det. Men ju mer jag tänker på det (vilket jag gör hela tiden just nu) desto roligare verkar det och mer övertygad blir jag hela tiden om att det är just det jag också vill plugga.

Tråkigt nog finns programmet bara i Umeå och Stockholm och så vitt jag vet inget på distans. Dessutom antas bara 24 studenter in varannat år i Umeå (detsamma gäller i Stockholm), så det gäller att inte sumpa antagningsprovet, om man nu tar sig så långt.

Min förhoppning är att komma in i Stockholm till HT11 (Umeå HT10 känns lite för nära tidsmässigt och långt geografiskt) och på så sätt kunna delta vid seminarier och ha lite lättare att ta mig till alla tentor. Åh, jag vill verkligen!

Programmet jag pratar om är Språkkonsultprogrammet som utbildar besserwissrar och språkpolisaspiranter som mig till examinerade språkpoliser.

Blivande student på SU?

Ju mer jag tänker på det, desto mer säker är jag – nu vet jag äntligen vad det är jag vill bli när jag bli stor! Säkert är det någon kraft nånstans som ska sätta käppar i hjulet för mig, men jag tänker banne mig inte låta det hindra. Jag ska! Jag är så taggad på att börja plugga nu, men jag får hålla mig till tåls till HT2011, ifall jag kommer in då. *hoppas*

Kommit över drömmarna om att läsa juridik och ekonomi kan jag inte påstå att jag har, men det känns som om det finns ett överflöd inom den yrkeskategorin och jag vill ju gärna jobba efter examen (med det jag studerat till).