15 högskolepoäng.

I mitten av augusti fick jag fingrarna ur och skickade in mina betyg till antagning.se så att jag ska slippa bli struken från varje kurs jag söker pga att jag ”saknar meriter”. Resultatet av det, vetskapen om att jag inte kommer att bli struken pga saknade meriter, har fått mig mer peppad än någonsin på att börja plugga igen och jag kommer att läsa in mina första 15 hp under VT14 – ja, jag tänker minsann bli antagen. Vi börjar med lite juridik. På distans. Halvfart, via Lunds Universitet. Bättre sent än aldrig, heter det ju.

Idag är en bra dag!

Känslan jag hade i morse när jag vaknade var inte rolig. Ångest, magont och en känsla av total uppgivenhet.. Att titta ut genom fönstret hjälpte inte heller då regnet öste ner och jag var övertygad om att det skulle bli en riktig jävla sk*tdag av denna dag. Till råga på allt hade jag en intervju inbokad på ett av alla dessa bluff och båg-företag (telefonförsäljning) som förnyar sina annonser dagligen då de inte får in några sökanden. Ni förstår ju hur motiverad jag kände mig inför denna anställningsintervju..

Kvart i nio kom vändpunkten, ett samtal som förgyllde hela min morgon. Hela min dag! Hell, årets bästa samtal helt enkelt! De där anställningsintervjuerna jag varit på i förra och förrförra veckan gav frukt. Vikariatet är mitt och min lycka vet inga gränser idag! FAN, VAD GLAD JAG ÄR!

Jobbet är ett jobb som löneadministratör, lönen är bättre än jag gjorde anspråk på, jag har några veckors kompledigt i sommar (semester!), lönesamtal efter introduktionen när jag tar över och är själv och – det bästa av allt – bussen stannar typ 30 meter från entrén OCH det finns möjlighet att jobba hemifrån om vi t ex skulle behöva VAB:a. Shit, jag kan knappt tro att det är sant!

Jag är inte totalt jävla värdelös!

För ambitiös.

Idag fick jag beskedet om att jag inte fick det där jobbet som låg 8 km hemifrån med motiveringen att jag verkade ”för ambitiös” och att VD:n på företaget inte trodde att jag skulle bli långvarig på företaget av den anledningen, att jag skulle vilja vidare. Om han bara visste hur fel han har! Allt jag önskar mig är just ett fast jobb där jag trivs (vilket jag gjort på ****) och där jag får utvecklas och känna att allt sitter i ryggmärgen. Mitt jobb, liksom. Men icket…

Intervjun idag å andra sidan gick riktigt bra och jag fick otroligt bra vibbar av henne som intervjuade mig och som kan komma att bli min chef. Hade jag varit Johan hade jag t o m kunnat säga att intervjun gick som på räls. ;) Det kändes så bra! ”Chefen” var så jäkla trevlig och vi hann även avhandla många ämnen som inte berör jobbet i fråga. Mycket gemensamt hade vi och jag känner ett stort ha begär-till denna tjänst som är ett gravidvikariat. Jag. Vill. Ha!

På onsdag ska jag tillbaka, samma tid och samma kanal men med tillägget att jag ska få träffa chefens chef innan de gemensamt tar beslutet på om jag får börja där eller inte.

Snälla, snälla. Låt mig ro hem detta jobb nu!

Keeping my fingers crossed.

Idag har jag sökt jobb (nähä?!) som jag verkligen vill ha. Att jag söker är inget nytt, men ibland så snubblar man ju över jobb som man vill ha lite extra och de här är två sådana. Shiit, vad jag hoppas på att det släpper för mig snart. Jag tycker att någon ska ge mig ett jobb, det är jag värd. Framför allt är det något jag verkligen vill ha. Jobb, that is. Jobb, jobb, jobbelijobb – jag vill jobba.

Om någon mot förmodan snubblar in här och har ett jobb liggandes i byrålådan så är jag en sk gymnasieekonom och jag jobbar gärna inom administration, både med eller utan ekonomisk karaktär. Jag är dock inte kräsen, allt är av intresse. Har erfarenhet av löneadministration. Finns i Kumla, Örebro. Webbaserat funkar också ypperligt. Tack på förhand!

One down, one to go.

Intervju 1 av 2 är avklarad och det gick riktigt bra, om jag får säga det själv! Rekryteringsansvariga var riktigt trevlig och intervjun gick därför ”lätt”, det var aldrig jobbigt och jag kände mig nöjd och glad när jag lämnade kontoret.

Trots den korta ansökningstiden på 6 dagar hade de fått in över 100 ansökningar! De skulle hålla intervjuer både idag och imorn och de skulle löpande skicka iväg CV:n de tyckte var intressanta till företaget det gäller och jag vet redan nu att hon skulle skicka iväg mitt CV. Känns toppen! Imorn skulle hon höra av sig om det blir aktuellt med en till intervju, då med personalansvariga på företaget där man kommer att jobba. Håll nu tummarna för mig!

Imorn nalkas även intervju nummer 2 för tjänsten som finns blott 8 km hemifrån.

Oavsett vilken av arbetsplatserna jag hamnar på (positivt tänk, ey?) så inser jag att jag kommer att behöva en bil. Bussförbindelserna till båda arbetsplatserna är allt utom bra. Enkelväg skulle resan på 8 km ta 35 minuter och resan till det andra stället skulle ta 1 timme och 40 minuter – för 26 km. Det känns inte riktigt OK.

Det som däremot känns mer än OK är dessa jobb. Jag vill ha. Jag måste ha, annars blir jag tokig!