Svikare.

Nu har jag haft gymkortet i min ägo i 8 hela dagar och den är fortfarande oanvänd! Suget efter att gymma har varit stort men hur kul är det att dra iväg själv, allra första gången?! Micke, min sk gymkompis, har hittat undanflykter och bortförklaringar riktigt flitigt, allt ifrån att han vill träna tidigt på morgon till att måste till banken just då när vi är på väg att åka. Att han inte varit till banken när han skulle är det väl ingen som blir förvånad över att höra?

Därför tänkte jag åka iväg själv nu, hur motvilligt det än känns och göra bort det där programmet som jag haft liggande sen… Ganska precis 10 månader tillbaka. Den gymsvängen gick ju inte riktigt som jag hoppats på i och med att det resulterade i blödningar och ont i gravidmagen. Men nu så, nu har jag inget att skylla på. Att jag ska sitta här och vänta in Micke tjänar ingenting till! Dags att inviga kortet och träningsbrallorna så fort honey kommer in från grannen och tar över Ella. :)

Så det så Micke, nu åker jag utan dig!

Old Habits Die Hard.

Gymkortet är införskaffat och det verkar som om det kommer att bli en sväng till nJoy för mig och Micke imorn efter att Emma och Raimo varit hit. :) Synd bara att det är honeys långvecka och att han inte är hemma förrän efter kl 16, blir ju lite träligt att ha med sig Ella till gymmet. Nu jävlar ska här sättas igång med Beach 200.. 2010? :P

Strax innan kl 00 kom jag och Ella hem efter att ha varit iväg till Nora med Micke för att kolla på en rostig golf som Micke ville ha. Jag lover er, ni har aldrig sett en rostigare bil tidigare! Ska lägga upp ett kort från mobilen imorn så ni får se. Jag blev helt klart impad av bilen även om jag tyckte att Micke inte skulle byta till sig den.

Där vi stod ute i garaget började stereon boppa i rostgolfen och det var Mony Mony med Dean Brothers. Hade det inte varit för att jag glömt bort 3/4 utav stegen hade jag mest troligt brustit ut i en line. Det gjorde ont i hjärtat att komma till insikt att jag inte längre minns de där danserna jag kämpade för att lära mig – även om det var för 5 år sedan.

Hur som så tror jag att det skulle vara skitkul att komma iväg på en öppen dans, bara för att. Tyvärr sysslar de inte med sånt här nere, som de gör (eller iallafall gjorde) i norr. Nåja, dansen kommer att alltid ligga mig varm om hjärtat. Antar att det är sant, det där om att old habits die hard (som f ö är en underbar Jagger-låt). 

I thought I shook myself free
You see I bounce back quicker than most
But i’m half delirious, it’s too mysterious
You walk through my walls like a ghost
And I take everyday at a time
I’m as proud as a lion in his lair
Now there’s no denying it, a note to crying it
You’re all tangled up in my head

Old habits die hard…

Peppad till max!

Nu är jag mer taggad än någonsin att börja träna! På måndag ska jag och Micke åka bort till nJoy och skaffa det där årskortet som jag funderat på huuur länge som helst. Ella börjar bli lagom gammal nu till att jag ska kunna klara av att klippa navelsträngen (fast oss emellan så kommer hon aldrig att bli såpass gammal i min värld) och dela med mig av henne till älskling. Han vill ju också ha lite kvalitetstid med henne, precis som jag.

Ett baskort där gruppträningarna från Les Mills ingår kommer det iallafall att bli och jag ska se om jag inte lyckas övertala Micke till att följa med mig på något sådant träningspass. Det enda som svider och känns lite tungt är att de plockat bort BodyJam – något som jag sett riktigt mycket fram emot!

Nåja, nu är det iallafall slut på alla bortförklaringar och målet är att komma i de där 24″:arna igen. Omöjligt? Det får tiden utvisa. ;)

Oh.. My.. God..

Ja, vart ska man börja? Kl 13 hade jag ju tid på nJoy med en personlig tränare och jag var rätt så pirrig inför vårt lilla möte eftersom jag visste att jag är i usel kondition. Allra först satte vi oss ner och pratade om vad jag ville ha ut av träningen och hon ville veta hur min graviditet fortlöpt hittills. Rätt så problemfritt enligt mig om man bortser från min varannandagsischias och det superhemska illamåendet mellan vecka 7 och 15(?).

Vi började med att gå igenom olika maskiner som jag kommer att jobba med och fokus låg mest på armar, axlar och rygg. Övningarna var helt okej och jag kände att vissa övningar tog mer än andra, men jag körde bara ett set vid varje maskin för att få ett hum om hur jag skulle gå till väga och göra för att träna rätt. Sist av allt kollade vi på träningscykeln som jag skulle värma upp på. 20-25 minuters uppvärmning på cykeln tyckte Emma (PT:n) skulle vara lagom uppvärmning innan jag skulle gå över till maskinerna på gymmet.

Hon var riktigt peppande hela tiden och frågade flera gånger om det var något jag undrade över, men just där och då kunde jag inte komma på något. Och inte nu heller för del delen.. Hur som helst så bestämde jag mig för att provcykla träningscykeln innan jag begav mig hemåt och efter mindre än 30 sek(!) kände jag mjölksyran i låren och 3 minuter senare var jag stendöd. Men skam den som ger sig, jag stod ut i 2 minuter till och lyckades få ihop 5 minuter på träningscykeln.

Nog f*n har jag ju cyklat på en träningscykel tidigare men denna var ju rent ut sagt hemsk – hemskt jobbig alltså. Syster skulle nog trots allt ha varit stolt över mig om hon sett hur jag kämpade på den där cykeln trots att benen gett upp för länge sen. Men nånstans måste man ju börja…

Det ser lovande ut.

Det verkar som om träningsskorna jag beställde faktiskt hinner komma innan det är dags för träningen med ‘min’ PT på fredag. Nu är det bara att hoppas på att de passar och är sköna så man har ett problem mindre om det skulle visa sig att det finns en träningsform perfekt för mig. Jag ber till högre makter om att min varannandagsichias inte ska strula till det på fredag, men eftersom jag är okej idag så borde jag ju vara det på fredag också.