Olyckan.

Onsdagen den 29:e är det nya fredagen den 13:e.

Imorse klockan 05:50 bestämde jag mig för att komplettera min matlåda med ugnsbakad lax från gårdagen med lite nykokt ris. Det slutade med att halva köket (läs: min bästa grytlapp) stod i lågor pga att jag slog igång fel platta på spisen. Det finns få saker som går upp mot ett inrökt hus före kl 06.00!

En olycka av en annan karaktär inträffade tidigare idag när ”någon” glömde att gå på toaletten så att hen kissade ner sig. När hände det senast?! Och nej, jag nämner inga namn så det kan mycket väl vara jag!

Det sägs väl att alla (o)goda ting är tre och att olyckan sällan kommer ensam, så vi hoppas att olyckskvoten för denna dag är uppnåddes när tjejerna för en liten stund sen skulle hjälpa mig att plocka undan i hallen men istället lyckades med att riva ner hela hatthyllan från väggen.

Välkommen tillbaka, Murphy!

Det sägs ju att alla goda ting är tre, men jag har väl snarare alltid haft erfarenheten av att när väl en sak skiter sig så följer annat efter. Oftast kommer dessa ”incidenter” i grupper om tre.. Bäst minns jag incidenterna med glasskadorna; spricka i vindrutan, spricka i vardagsrumsfönstret och spricka (läs krossad) iPhonedisplay i april förra året. Allt inom loppet av 3 veckor.

Nu är det dags igen och jag sitter därför och väntar och funderar på vad mer det är som ska gå sönder då vi redan hunnit mer två saker på två dagar. I förrgår brann lampan till projektorn i biorummet och igår lyckades jag med bedriften att tappa jag min högt älskade och pedantskötta iPhone 4S i toalettstolen och lyckades därmed vattenskada den.

Ska jag verkligen sitta och vänta på att något mer rasar eller ska jag se på detta som universums sätt att tala om för mig att jag kommer att ha en iPhone 5? När den väl behagar att släppas…

Tredje gången gillt?

Tjejerna sover fortfarande och jag roar mig med att granska och inspektera sprickan i vardagsrumsfönstret som dök upp igår. Kan det ens vara möjligt att råka ut för tre sprickor under loppet av 3 veckor?! Först vindrutan på bilen och på väg till glasmästeriet för att åtgärda vindrutan tappar jag min iPhone och splittrar skärmen på den. Och nu vardagsrumsfönstret, som verkar ha fått sig en smäll medan vi var i stan.

Idag väntar besiktning av min älskade silverpärla och ett samtal till Folksam för att få veta om jag bara ska åka till glasmästeriet för att prata med dom angående sprickan eller om de ska sköta mitt ärende. Jag hatar det! Det är något som gör mig så sjukt nojig varje gång sånt här händer, att försäkringen inte är i sin ordning. Det måste bero på att vi råkat ut för det ett par gånger.. Nu har vi alla jäkla tillägg som finns att göra och jag vill inte höra ”försäkringen ni har täcker inte denna skada” en gång till.

Annars då? Går och har ont i magen och hoppas och önskar så innerligt. För att klargöra, nej det handlar inte om en bebis – på den fronten ser vi oss klara med det. Men det är något jag så hoppas innerligt på, något jag tänker på i stort sett hela tiden. Keep your fingers crossed!

Nu ropar en ljuv stämma på sin mamma, Jolie har vaknat!

Scarred for life?

Igår blev det en snabb sväng till Marieberg i och med att Hun’ promt skulle ha ett nytt spel till 360:n; Borderlands. Innan vi åkte hem igen gick vi in på mataffären och handlade lite tacogrejer och självklart kunde jag inte motstå frestelsen, dvs Karamellkungen. Jag roffade åt mig en påse och skulle precis till att ösa ner en massa Mentos Fruit i min påse när gör den fasansfulla upptäckten: det ligger något svart i lådan.

Min första tanke var givetvis att det en lakritsgodis däri men när jag böjer mig för att komma närmare ser jag att det är en fluga. Och en död sådan! Detta ledde till att min godislust försvann all världens väg och förhoppningsvis kommer den inte att hitta tillbaka…

En död fluga, i mina Mentos. Vad är oddsen för att flugan skulle ligga i just den enda sorten jag skulle ha?! Enda man kan säga är ”Hej Murphy. Long time no see, welcome back.”

Lagen om alltings jävlighet.

Hur var det nu? Om något kan gå fel så gör det oftast det, och det stämmer. Förra veckan försvann varmvattnet för oss och efter det tog ett tag innan vi insåg att felet inte ligger hos kommunen utan i vår värmepanna. Daah. Men man kan ju inte ha huvudet på skaft jämt, och det är ju så jäkla mycket lättare att skylla på nån annan än att inse att felet kanske finns på hemmaplan.

Johan kollade alla proppar efter att jag ensam gjort ett tappert försök till detta när jag var ensam hemma. Inga proppar var trasiga så, så pannans krånglande berodde inte på något enkelt fel. Därför ringde vi till gubbarna som fixade vår panna när den gav upp i vintras och Johan blev guidad genom telefon att göra en omställning av något och det funkade! Men, det tar inte slut där… En vecka hade vi varmvatten och igårkväll började varmvattnet att sina igen och imorse var det helt slut.

För några timmar sedan var en av gubbarna här och konstaterade att vi fått en total kortslutning av hela värmepannan och måste köpa en ny. Sådärja. Det lät ju uppiggande, ja helt enkelt fantastiskt. Som tur är kunde han lösa problemet provisoriskt – däremot skulle han återkomma på måndag med en offert på ny värmapanna inkl. montering. Räkna med ca 50 000:- var det sista han sa innan han åkte. Jag började räkna, och jag räknar fortfarande…

Vad mer är det som kan gå åt skogen?!