Västerås nästa!

Nu ska jag alldeles strax pysa iväg på en liten tripp till Västerås för att säga hej till Jojje som jobbar där under denna vecka. Ska bli riktigt kul att träffa honom igen och käka middag ute på stan. Synd bara att honey inte åker med, kommer att sakna honom som en tok. Speciellt på hemvägen då jag ska ge mig i kast med mörkerkörning, något jag inte utövat på herrejestanens så länge. Känner mig som en riktigt sörlänning bakom ratten numera, skiträdd för mörker, halka och snö på vägen!

Ojoj, hur kommer detta att sluta? Nåja, det är bara att trösta sig med att det är 8 mil mellan Örebro och Västerås. Värre roadtrippar har jag faktiskt tagit på egen hand och under mindre lämpliga omständigheter. Det fanns en tid när man var nykär och galen då man satte sig i en liten Micra och brummade iväg 13 mil i snöstorm – kl 05 på morgon efter ett 8 timmars arbetspass mitt i natten på ett stökigt Stadshotell i Haparanda bara för att få somna i honeys famn ett par timmar senare.

Once there was this girl who…

Nu är hösten här på riktigt! När jag klev upp strax efter kl 09 var det endast 1,9 plusgrader ute. 2 grader! Frosten låg på backen och jag bestämde mig för att ta turen till FK på måndag istället för att cykla iväg dit nu när det är så kallt. På måndag har jag ju Volvon hemma så jag slipper cyckla i omänskliga temperaturer, man kan ju bli sjuk.

Nu ska jag fortsätta min Nostalgitripp 2000 1999 och lyssna klart på Du & Jag och Mamma med Ken Ring. Tänk vad man lyssnade på på den tiden… Av alla låtar jag kopplar ihop -99 med så är det ändå Mmm Mmm Mmm Mmm – Crash Test Dummies. Den håller, år efter år!

Finally!

Glasögonen är här och gud så ovant det känns att ha på sig dom! Just nu känns det verkligen som om vänsterögat fått ett frispel och flippat ut totalt i och med att den fått synkorrigering den länge längtat efter. Undra hur länge det tar innan man vänjer sig vid att ha lite hjälp på traven för stackars vänsterögat?

Har precis druckit en flaska med Portello och det måste ju vara flera år sen sist. Portello, det är ju synonymt med mellanstadiedisco (som om att vore såå många år sedan). En nostalgitripp iallafall och fler än 3 flaskor blir det när vi förnyar drickabacken.

ShioOch på tal om goda drickor man inte druckit på länge… Varför, varför slutade Carlsberg att tillverka den underbara läsken/drickan Shio?! Den var ju såå god! Året var 2002 och min frukost under mina första år på gymnasiet bestod jämt av en Shio Jordgubb/Citron, ett par eller 5 stycken Kinder Maxi och en skinkmacka. Helt underbart. Det är nästan så man längtar tillbaka till gymnasietiden och herr Mattssons matematiklektioner på morgonen. Vissa saker var ju så mycket lättare då, tex att få tag i just Shio och Kinder Maxi.

17 år som storasyster.

Jag kommer så tydligt ihåg hur jag jämt hade en gäll stämma som förföljde mig när jag var yngre. Vart jag än skulle, vad jag än skulle göra, hörde jag den där rösten tätt bakom…

Jiiiiiindaaaaaa, ja vijj föjja meeeee!

Just då fanns det inget värre än att ha den där snorungen hängandes efter en, hela tiden. Tog jag cykeln och skulle till någon kompis dröjde det inte länge förrän jag hörde hur nån trampade på lillcykeln med stödhjul för kung och fosterland för att hinna med. Jiiiiindaaaa, väääääntaaaaa! ropade hon efter mig. Vääääänta dåååå! Ja vijj ju meee!

Försökte jag cykla ifrån henne, ja då började hon att störttjuta. Tårarna sprutade och jag var inte sen med att vända om för att ta hand om lillasyster. Helt känslokall var jag ju inte mot min pina till syster, även om jag ibland hoppades på att jag skulle klara av att lämna henne där gråtandes.

Ibland hände det att jag lyckades överlista henne och smita iväg obemärkt, men det straffade sig när jag åter var på hemmaplan. Turligt nog kom Klönsta snart in i bilden och räddade mig otaliga gånger. Klönsta var roligare att leka med än storasyster som bara tackade nej till alla tebjudningar och Klönsta ville ha med Emppa överallt. Eller var det Emppa som ville ha med Klönsta? Storasyster fick iallafall emellanåt känna på friheten ifrån lillasyster, men ibland var inte Klönsta anträffbar och då var allt som vanligt igen.

Det börjar vara ganska så många år sen som jag förföljdes av den där gälla rösten och ska jag vara ärlig så saknar jag den lite. Ingen lillasyster som ska med överallt trots att hon är för liten för att göra vissa saker. Nu har hon vuxit om mig och om 365 dagar kan jag inte ens söka skydd innanför Umpparis väggar. Det enda man kan säga nu är:

GRATTIS PÅ 17-ÅRSDAGEN, LILLASYSTER!

Vår låt

De flesta har ju nångång haft en låt som är ”vår låt”. Jag insåg just idag hur vissa låtar snabbt får en speciell plats i ens hjärta, bara för att World of our own spelades på Rix FM. Just den låten har aldrig varit någon favorit, men den blev snabbt något speciellt och ett internt ‘skämt’ på sätt och vis. Har inte hört låten på flera flera år (så vitt jag kan komma på) och när den spelades på Rix idag brast det för mig, jag började att skratta som en tok och jag kunde inte komma på varför. Sen slog det mig, och jag kunde inte sluta skratta! Haha, knäppa – men härliga – minnen.

Andra låtar som har starka associationer till olika personer/händelser för mig är:
   • Behind blue eyes – Limp Bizkit
   • Not a day goes by – Lonestar
   • Strange Foreign Beauty – MLTR
   • Lady – Lionel Richie Kenny Rogers
   • You give me something – James Morrison

Självklart – nyfiken som jag är – skulle jag vilja höra vilka låtar som har ett speciellt sentimetalt värde för er. Har ni några låtar förknippade med just den där personen? Nån låt som för med sig positiva minnen relaterade till pojkvän/flickvän/kompis/ex/mormor osv..? Tell me, I wanna know! :)

We’ve got a little world of our own
I’ll tell you things that no one else knows