Ingen favorit i repris

Vecka 33 – vi har gått in i den magiska månaden då Ella föddes; den 8:e månaden. Det börjar onekligen vara dags att ta tag i det där förlossningsbrevet som jag aldrig hann sammanställa när jag väntade Ella och något får mig att tro att det inte heller är en dum idé att börja se över min BB-väska. Vad ska jag packa med?

Sist slutade ju det hela i något som skulle kunna liknas vid en katastrof, ur BB-väskesynpunkt iallafall. Kortfattat kan det beskrivas på detta sätt:
► Vattenavgång i vecka 34+4 – på ICA-parkeringen en fredagseftermiddag.
► Åka hem för att ringa förlossningen + packa BB-väskan. (Jag ringer, Hun’ packar)
► Komma in på förlossningen, bädda ner Hun’ i förlossningssängen.
► Bli nyfiken på innehållet i BB-väskan, öppna den och upptäcka bl a följande;
     – Kamera. Det viktigaste fick vi med!
     – 2 par mysbyxor, åt Hun’.
     – t-shirtar, åt Hun’.
     – underkläder i massor, åt Hun’.
     – bärbar dator och en spindel med ca 100 filmer.
     – tofflor, åt Hun’.
     – två par mycket små stringtrosor, åt mig.

Med andra ord inte så mycket till ombyte för mig eller kläder till bebis. Jäklar vad roligt vi haft efteråt åt denna BB-väska, som faktiskt hann packas om både en och två gånger innan det var dags att åka in för att föda bebis, 4,5 dygn senare. Men vad gör man när man blir totalt tagen på sängen, stressnivån är above & beyond och man inte kan tänka klart alls? Hun’ gjorde ju ett tappert försök i att packa med det viktigaste medans jag å andra sidan satt på toaletten och lekte mänskligt Niagarafall samtidigt som min mentala status var rätt likt Flin i Lejonkungen. Kanske inte det mest lugnande i den situationen. Haha, vilket radarpar!

Hur roligt det än må vara att minnas tillbaka till detta så vill jag helst undvika samma sak igen, denna gång ska vi ju skapa nya flummiga minnen att kunna skratta åt i efterhand. ;)

I’m going crazy!

Jag håller på att driver mig själv till vansinne genom att försöka hitta den där låten som jag och en föredetting fick utbränt på en skiva av en dåvarande gemensam kompis. Låten var en ballad som inkluderade pianointro och något om ”rain” och jag vill minnas att det även fanns med ett ”november” med i låten.. Låten framfördes av en, vad jag tror är, rockgrupp – men det är inte November Rain med Guns n Roses.

Kompisen som brände skivan visste varken var låten eller gruppen hette och till följd av detta hette den 11. Unknown – Unknown baksidan av omslaget han pillade ihop i Word. I och med att skivan skapades nångång 2001-2002 så är det ju ingen ny dänga, och hade den varit aktuell då hade jag mest troligt fått namnet på den. Dessutom vill jag minnas att skivan försvann ett tag innan sakerna delades upp i två olika högar i den lilla ettan. Vilken osis. Ingen möjlighet att rippa skivan med andra ord…

Har försökt Googla mig till ett svar på min lilla fråga och tror (och hoppas) att det kan vara låten November Rain med EBTG (Everything But The Girl) men jag hittar den ingenstans på nätet. Hittar bara texten och den klingar liiite bekant.

I touch you on a screen

Jag vet inte varför jag nostalgitrippar så mycket numera, men faktum är att det händer och jag fattar ingenting. Satt precis och lyssnade på soundtracken för mitt 2002: ‘Playing With Fire’ med Brolle Jr, ‘Touch Me’ med Weeping Willows, ‘Caught in the Middle’ med A1 och ‘Someone New’ med Eskobar – hipsvips var jag 17 år igen. Det är ju inte sådär jättelänge sen, om sanningen ska fram så känns det mer som om det var igår än för 6 år sen. :)

Men iallafall, musik alltså. Vilka känslor den kan väcka… För att sammanfatta; helt insane.

I act like an addict, I just got to have it

En fnittrig tonåring. Ja, det är väl mitt state of mind just nu på många sätt. Nostalgisk till tusen har man gått och blivit och dessutom återupptäckt en gammal crush; Alfie.

Sen första gången jag såg filmen har jag inte glömt bort honom men det kommer i vågor och just nu sitter jag och slukar Soundtracket till filmen; Old Habits Die Hard med Mick Jagger. En riktig eargasm.

Och nostalgin väljer inte vad den för med sig, jag känner ett ofantligt sug efter min sk skokartong på Station. Än en gång! Stationstiden har tydligen gjort ett mycket större avtryck i mig än jag tidigare varit medveten om och erhåller en större plats i mitt hjärta än jag tidigare anat. :)

… Och dansen. Guuud, vad jag saknar allt med dansen även om jag slutade pga att det till slut rann ut genom öronen på mig. En överdos av dans tror jag att jag drog på mig, vilket är synd. Som den tävlingsmänniska jag inte är förstördes min hobby pga av tävlande, synd bara att jag inte hade facit i hand och kunde ta beslutet innan det var försent.

Varifrån kommer all denna nostalgi som sköljer över mig?! Jag kan ju verkligen inte klaga på något som helst i mitt liv vid en tidpunkt som denna. Det kanske bara hör till att bli sådär nostalgisk som bara jag kan bli emellanåt och tänka tillbaka på tiden då livet såg totalt annorlunda ut? Fast tanken på ett liv innan Johan och Ella får mig att sakna dem, fast de ligger i rummet intill. Dags för mys!

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=bvzh7NmeWuk[/youtube]

Old Habits Die Hard – Mick Jagger

Vila i frid, vännen.

Trots många tidigare minnen så minns jag sommaren 2003 bäst av allt. Alla vansinnigt roliga färder med hysteriskt galna aktiviteter i form av bilfärder runt överallt och hit och dit. Vi bara åkte dit lusten föll på och så längt bensinen i golfen räckte. Det var du, jag och M. Hela dagarna – överallt.

Jag minns all Sean Paul som boppades på högsta volym där vi gled fram på gatorna mitt i sommarnätterna. Än idag för Get Busy mina tanker bort till dig och allt vi gjorde då. Du är Sean Paul – Sean Paul är du.

Det som hände idag är något som inte får hända. För andra gången på kort tid har vi från Haparanda förlorat en god vän och världen en underbar medmänniska. Livet är så orättvist!!!

Aldrig ska jag glömma våra äventyr. Vila i frid, J.
Du är saknad av så många!