Så ung men redan så insiktsfull

Ella har vattkoppor. Aa, de smittsamma vattkopporna från dagis har hittat till oss – till min stora glädje! Jag har nämligen hoppats på att tjejerna ska få dessa koppor nu för att vi ska kunna få det överstökat. Dessutom har jag hört att det ska vara lindrigare ju yngre barnen är vid insjuknandet, och det verkar inte gå någon nöd på Ella iallafall. Hon har nu, dag 3, fått lite feber men är ändå vid gott mod och leker tafatt med lillasyster. Kopporna verkar inte klia heller speciellt och hon är duktig på att påminna mig om att inte pilla och peta på dem när jag blir lite för närgången och visar på tendenser till att ha ögonen på fingertopparna då jag bara ska ”titta lite”. ;)

Ella testar mitt minne dagligen och frågar ut mig om alldagliga saker, t ex om jag kommer ihåg att hon har varit 3 år. Ja, herregud, det är ju snart hela 4 månader sen hon fyllde 4 år! Det gäller att ha koll. Jag försöker intyga henne om att jag minns när hon låg i magen, när hon föddes, när hon var pytteliten och inte kunde göra annat än att äta/bajsa/sova och när hon lärde sig att åla och därefter krypa innan hon tog sina första stapplande steg för att komma åt mobiltelefonen i min hand. Jag kommer ihåg allt, och det kan hon inte riktigt smälta.

När tjejerna satt och åt lunch passade jag på att tömma diskmaskinen och Ellas utfrågning startade igen…

Ella: Mamma, kommer du ihåg när Jolie var en bebis?
Jag: Jadå, och jag kommer ihåg när du var bebis.
Ella: Kommer du ihåg när jag inte hade vattkopppor?
Jag: Självklart Ella, det är ju bara 3 dagar sen..
Ella: När jag var frisk fick jag gå till Eddie och leka med honom.
Jag: Ja, det har du helt rätt i. Tror du att pappa kommer ihåg det då?
Ella: Nä, pappa brukar inte komma ihåg saker.

Blott 4 år gammal och redan så insiktsfull när det kommer till sin fars bristfälliga minne. ;)

Hobbysöndag

Mer känd som airsoftsöndag, spelsöndag eller pappas spel- och lekdag.

Idag är inget undantag, klockan ringde tidigt i morse och Johan lämnade kvar mig i en tom säng strax därefter. Det är söndagarna i ett nötskal, och än har inte ens säsongen dragit igång ordentligt. :)

Det är för närvarande strålande sol ute och jag vet att jag borde bege mig ut med tjejerna. En promenad till ICA för en glass lockar men jag är inte riktigt säker på om jag vågar dra med mig tjejerna på en 5 kms promenad utan vagn eller någon som kan komma och hämta oss om (när?) promenaden blir för lång för någon av tjejerna så jag tror på att vi går ut en sväng till lekparken efter lunch och nöjer oss med den friska luften utan en glass.

Fram tills att lunchen är tillagad, uppäten och kläderna påbylsade funderar jag på om jag ska ta mig an min nemesis; dammsugaren. Dammsugaren, som i punchrulle och inte snabeldraken. Den som rastar snabeldraken innan man varit ut en sväng till lekparken med barn måste vara galen. ;)

Dammsugaren ja, den här med att virka cirklar har kommit till att bli mitt nästa projekt och jag inser att jag skulle behöva lite ”gaare” (vedertagen airsoftterm pga felstavning av engelska ordet ‘gear’). Jag skulle, utöver en ergonomisk virknål, behöva en sån där mojäng man hakar fast där man börjar ett varv för att veta när man ska påbörja ett nytt. Google avslöjar att de heter markeringsringar/stickmarkörer. Jag provade med att märka upp med en bit tråd i utstickande färg med det gick inte så där bra, så jag behöver lite gaare. Och mera garn. Mycket mera garn vill jag ha! Och Candy Magazine nr 1.

Jolie ropar från toaletten.
Mammaaa, ja’ ä’ fäääädiii’!!!
Jag kommer in till toaletten.
– Jaha, å va’ vill du då?

Svar på tal.

Att Jolie lider av en obotlig(?) mundiarré just nu är riktigt roligt! Det kommer så många små tokigheter ur hennes lilla mun när man minst anar det och det är en ljusglimt i denna arbetslöshet, speciellt när Johan har långvecka. Det roliga, och lite oroväckande, är att hon är snäppet kaxigare än sin äldre syster och det får mig att börja oroa mig för deras tonår redan nu.. Men det är ett mycket senare bekymmer.

Igår när Jolie som vanligt högljutt ropade MAMMAAA! FÄÄÄÄ’DIIIIII! från toaletten svarade jag med samma mynt, lika högljutt ropade jag JAAA, JAAAAG KOMMEEEEER! och det var en mycket bestämd dam som mötte mig med menande blick och hyttade med fingret när hon lugnt svarade: Mamma, du få inte sk’ika högt som ja. De ä dum-heter!

Någon timma senare när hon igen ropade att hon var färdig svarade jag lugnt att jag kommer och möttes av hennes lillrumpa i vädret. Jag torkade medan hon stod på alla fyra och stirrade i golvet och när hon reste sig upp tittade hon på mig med förvånande min och sa: Jaha, va de duu som tojkade mig? Känns som att jag behöver damma av mina kunskaper i sannolikhetslära och ge några grundkurser till Jolie.

I morse när jag bad Jolie hämta lite kläder åt sig för att de ska få leka på dagis idag var hon inte fullt så optimistiskt till förslaget som Ella. Ja vijj inte leta på dadis! Ja vill åta ti ITA och köpa dodis! Hö du de! Doodis!

Det som är ett litet orosmoment kring allt det här är två saker; hur kommer det sig att hon är så kaxig? Det känns dock mycket bekant hela det här fenomenet med den kaxiga lillasystern, lite déjà vu. ;) Och för det andra, hur kan de vara sådana godisråttor?!

Va ä de hää?

Ella är inne i sin 1000 frågor/minut-period och det är inte alls långt kvar tills att jag har ett stort hål i mitt huvud. Mamma, va ä de hää? När man svarar på frågan svarar hon Aaa tillbaka och så pekar hon på nästa sak: Å va ä de hää?

Det är helt underbart att se henne så nyfiken på allt men samtidigt så blir man så full i skratt när man medvetet låtsas att inte höra hennes fråga och hon tillslut svarar på den själv: Mamma! Mamma, de ä Älle Puh.

Roligast var det i helgen när vi satt och åt frunch tillsammans och jag berömde henne när hon så omsorgsfullt åt sin yoghurt utan att grisa: Vilken duktig tjej du är, du kan ju äta fint utan att grisa!. Ella svarar då Ella ä en glii och jag dementerar det med att tala hon att hon inte är en gris utan en duktig tjej. När jag ätit klart tittar hon på mig med stora ögon när jag ställer in tallriken i diskmaskinen och fyrar av världens bredaste leende och säger Mamma ä en dutti ej! Den allra första komplimangen har man nu fått av henne, och den värmde riktigt! ♥