Min fina vita pärla

Min älskade MacBook har följt med mig nu i lite drygt två år och efter uppdateringen till OS X Mountain Lion är den piggare än någonsin. Tumme upp! Passade dessutom på att blåsa ur hårddisken helt, så nu är den onekligen som en helt ny dator.

Däremot har jag ett litet problem när det kommer till hårdvaran, den ser allt annat än ny ut. Repor och ”battle scars” får man ju räkna med, men att gummit på bottenplattan ska lossna uppskattade jag inte riktigt.. När jag fick hem den från service nångång i februari märkte jag en lös gummikant men tänkte inte mer på det. Gummit började bubbla nångång i juni, för tre-fyra veckor sen började den att släppa och nu har den lossnat helt längs kanterna.

Jag hade tänkt att åtgärda detta med en tub PL400 och tänkte att en googling kan vara på sin plats, kanske har någon annan varit med om detta fenomen tidigare och har några handfasta tips att komma med. Jag hittade ingen gör det själv-tutorial men däremot något bättre, nämligen MacBook Bottom Case Replacement Program. Tydligen är det inte bara jag som råkat ut för detta och det är ett erkänt fel hos MacBook:ar tillverkade mellan oktober 2009 och april 2011 att limmet till gummit släpper. Efter att ha googlat runt en hel del är jag imponerad och smått fundersam över hur min bottenplatta kan ha hållit så länge.

Jag hoppas iallafall på att jag får min bottenplatta free of charge då det har gått mer än två år sedan den 25 maj 2010 då jag köpte min dator. Man kan ju alltid hoppas iallafall! Såhär i efterhand inser jag att jag borde kontaktat servicestället för den där lilla skitdetaljen med gummit, men mitt i all lycka och eufori över att ha sin älskade laptop tillbaka kändes det inte så väsentligt. :)

Skaffa en Ella-TV?

I och med att Ella mer och mer uppskattar att se på Bolibompa på mornarna medan hon ligger i våran säng har jag börjat fundera på om man ska skaffa henne en egen  liten TV till hennes rum.

På NetOnNet hittade jag en skitsnygg vit liten 22″ LCD med inbyggd DVD-spelare som hade varit perfekt, men samtidigt funderar jag på om det är en bra idé att skaffa en egen TV åt en 2-åring. Jag oroar mig inte för att hon skulle titta för mycket på TV, det jag funderar på är om TV:n skulle hålla även om den skulle vara väggmonterad så att hon inte kommer åt den. Barn har ju en tendens till att komma åt oåtkomliga saker ändå, om det ligger i deras intresse. :)

TV:n jag funderar på är ju inte ens så fasligt dyr, 2990 kr, så det tåls verkligen att tänkas på. Om vi köper en TV åt henne i år så blir det nog fram till sommaren så att hon hinner bli lite äldre ännu. Men nu vet jag iallafall vilken TV jag vill ha åt henne. ;) 

Brand new, all over again

Igår formaterade jag om min laptop och det var verkligen välbehövligt! Däremot höll jag på att gå under när jag precis innan jag startade omformateringen beslutade mig för att en sista gång, för säkerhets skull, gå igenom alla mappar och jämföra med den externa hårddisken om att jag sparat allt. Mapp efter mapp låg sparade på den externa och jag tänkte starta omformateringen igen när jag av en ren händelse såg att det fanns 16 mappar som jag inte sparat! Det var i stort sett hela oktober 2009 som höll på att försvinna och mitt hjärta skenade iväg!

På något sätt kändes det som om hela oktober upphört att existera ifall jag missat att spara bilderna, även om jag är sätt säker på att det tagit mig bra länge att komma på att dom bilderna saknades. Fanns bara en mapp jag tror att jag kommit på fattades när ska till att framkallas bilder; bildserien jag tog på Jolie till inbjudningskorten.

När jag för över bilderna från kameran till datorn har jag så att det på en gång sorteras upp i mappar efter fotodatum, något som är så otroligt bra för mig som vill ha koll på när korten togs. Månad och år duger väl, men av någon anledning vill jag gärna även veta vilken dag.

Lite roligt var att se skillnaden frekvensen av fotograferandet. Av de 165+ mapparna som togs under 2009 togs 13 stycken av dom innan 26 maj – dagen jag köpte systemkameran. Därmed slipper jag fundera så mycket på om det var ett befogat köp eller inte, för det var det.

Högst upp på önskelistan just nu, bortsett från en iPad: en extra extern hårddisk. I och med att jag gillar min nuvarande rosa lilla sak så hade ju en My Passport Essential 2.0 SE 1TB varit toppen. Jagg är så förbannat nojig över att bilderna ska försvinna och jag har lärt mig att man inte ska ha alla ägg i en korg. I det här fallet ska man visseligen kopiera alla ägg för att ha dom i flera korgar, men ni fattar. ;)

I ♥ Apple

Mitt hjärta hoppar dubbelvolter av ha-begär! Apple har presenterat iPad och den står nu högst upp på min önskelista! Kolla, kan man låta bli att älska den? Den hade ju varit en perfekt 25-årspresent åt mig om den släppts redan nu, eller om jag fyllt år under sommaren – hur som helst så vill jag ha en Apple iPad!

Jag kan verkligen se mig själv sitta och pendla Kumla-Stockholm med en iPad och göra mina ‘läxor’ på den till och från skolan. För jag ska ha en iPad – och jag ska plugga på SU.

Mycket vill ha mer

Jag har suttit i några dagar nu och försökt komma fram till vilket objektiv som skulle sitta som en smäck på förlossningen. Har ju insett, trots all den kärlek jag känner för mitt fasta 50mm-objektiv, att jag kommer att ”behöva” ett objektiv med kortare brännvidd, i och med att det kan vara lite trångt i förlossningssalen.

Har kollat och läst en del om Canon EF 28mm f/2.8 och tror att detta är ett relativt billigt (från 2095:-) och bra alternativ och komplement till min EF 50mm f/1.8. Tyvärr verkar det vara en beställningsvara i alla onlinebutiker jag snubblat över, det gillar jag inte. Kan den inte bara finnas i lager så att jag kan klicka hem den precis när jag känner för det utan att behöva räkna med en massa extra dagar för att de ska få hem den innan den skickas till mig?

Nåja, det spelar egentligen ingen roll. Har ändå inte ekonomi till att beställa gluggen nu och jag tror ju i ärlighetens namn att jag/vi klarar oss fint med den jag redan har nu.. Men det är ju som man säger, mycket vill ha mer – och det stämmer riktigt bra i detta fall. Jag skulle kunna gå totalt bananas i skapandet av en önskelista med kameraprylar. Give it to me, baby!

Jag undrar om det inte är dags att lägga sig och sova och fortsätta drömma kameraprylsdrömmar så istället? Det är kanske inte lika roligt men betydligt mycket billigare om man är utrustad med ett klickglatt pekfinger…