En smak av döden.

Idag har jag stirrat döden i vitögat och önskat att min stund på jorden faktiskt var kommen. Jag höll på att dö (jag skojar inte!) och jag önskade till och med att det skulle gå så långt att mina barn skulle bli moderslösa i allt för ung ålder, bara för att få slippa genomlida en sekund till av den obeskrivliga pinan jag då genomled. Hade någon erbjudit mig att byta plats med någon inne på våning 4 på USÖ där förlossningen håller till hade jag inte tvekat en sekund. Hade jag fått en förfrågan om att kapa av mig ena armen, eller t o m båda benen, så hade jag nog gjort det – allt för att slippa resten av spinningpasset Emily lurade med mig på.

Det är snart 5 timmar sen jag klev av passet, tröttare än jag någonsin varit och mer utmattad är jag någonsin kommer att vara – och jag vet inte om jag har återhämtat mig än. Jag gruvar mig redan nu för nästa söndag då det står spinning på träningsschemat igen och jag hoppas att jag hunnit förlika mig med tanken fram tills dess..

Jag kommer att älska att hata söndagar framöver, mer än jag redan gör.

Shake that ass like a salt shaker!

Den här helgen har varit den bästa på länge, jag fick nämligen spontanbesök av min älskade lillasyster på lördagen som stannade till imorse. Dessutom hade jag en tjejkväll inplanerad på Harry’s i lördags som syrran följde med på, vilket i sin tur resulterade i min första utekväll med syrran – ever! Det blev middag och drinkar innan vi förflyttade oss till dansgolvet på övervåningen där jag skakade rumpa som aldrig förr, dvs på väldigt darriga och utmattade ben. Det här med att inviga gymmandet med bl a ett lårpass dagen innan man ska ut och dansa var väl kanske inte det smartaste jag gjort. I kombination med 14 cm klackar så var det inte det lättaste jag gjort, men jag stod mig hela kvällen även om jag ett par gånger dippade ner i golvet för att samla lite krafter.

På tal om att skaka rumpa så sitter jag och väntar på att klockan ska bli 19.30 då jag ska på mitt livs första Zumbapass. Jag hade bestämt mig för att inviga min gruppträningsera med att gå på Piloxing kl 17.30. Men då jag mer eller mindre drunknade i sista minuten-jobb kl 16 då jag brukar sitta i bilen på väg hem i vanliga fall, så bestämde jag mig för att boka in mig på Zumban istället.

Dessutom har jag, f’låt Johan, beställt nya träningsskor idag. Jag kände att jag inte kunde låta bli då jag fick en rabattcheck från Ellos på 500 kr. Det blev typ halva priset på skorna, och det har jag inte råd med att avstå ifrån – för skor behöver jag ju. ;)

Jag (the deer caught in headlights), Bella, Sandra, Hanna & Emilia fastnade även på kort under kvällen.

Mitt nya liv.

Jag vet inte hur många gånger jag sagt det, och hur många gånger jag tänkt det. Jag vet inte heller om det faktiskt kommer att bli så, men man kan ju alltid hoppas. Ambitionerna är det inget fel på men motivationen har (i alla fall tidigare) haft en tendens att dala när det gäller fysisk aktivitet. Men nu har jag bestämt mig en gång för alla och tagit tag i det. Idag tecknade jag upp mig (och Memly!) på nJoy – nu ska vi börja träna och bli riktigt.. Eh, fitta.

Jag har ett litet (läs megastort) mål framför mig; jag har bestämt mig för att jag ska springa (jogga) Vårruset 2013… 5 kilometer! Det är 7 månader och 2 dagar kvar till den 21 maj då den går av stapeln och rent spontant känner jag ”nemas problemas, det där fixar jag galant!”. Sen kickar självinsikten in och jag inser att det kommer att bli tufft att ta sig dit. Jag har aldrig haft någon kondition, ännu mindre sprungit 5 kilometer. Tänk er hur det skulle vara för Agda 97 år att löpträna inför ett lopp – där har ni har mitt startläge.

Jag gjorde även mitt första träningspass idag. Det blev en riktig mjukstart men det kändes bra att komma igång och inse att det är inte så farligt, skrämmande och übertråkigt som man lätt intalar sig själv att det är för att man inte ska ha dåligt samvete för att man låter bli.

I morgon kan jag välja på antingen Spinning 45 eller Bodypump – men näe. Riktigt så kul ska jag inte ha. Nu väntar jag till Emily kommer hem och så kör vi stenhårt på måndag istället. :)

Jobbskolk och IKEA-drömmar

Det känns som att jag skolkar från jobbet när jag nu sitter hemma i min morgonrock och drömmer våta drömmar om innehållet i IKEAs nya katalog, men faktum är att jag inte bara är sjuk utan även föräldraledig idag då det är stängt på förskolan. Men det känns fel trots det.. Jag borde ju vara på jobbet.

Det finns en hel del jag skulle vilja ha, men framför allt en hel del som behövs. T ex massor med inredning till den där förbannade garderoben – för att inte tala om dörrar till den. Skulle även behöva några källsorteringsbehållare, en vägghylla till badrummet samt mattor och textilier. Sen vill jag ha en ny sängram. Nej, jag ändrar mig, vi behöver en ny sängram. Den vi har nu är allt annat än hel, och det beror inte så mycket på vilda sovrumsaktiviteter som på flyttar där den skruvats isär och ihop några gånger för mycket. Främst behövs en ny sängram för att den befintliga är i fel färg. Och inte har den någon förvaring heller, och förvaring är något jag blivit väldigt kåt på på sistone. Osynlig förvaring är det nya svarta.

Här glider kidsen in..

När tjejerna kommer in och väcker mig kl 06.22 en lördagsmorgon är det ett väldigt tydligt tecken på att det är slut på semestern och att även de har ställt in sina inre klockor därefter. Men det är ändå helt okej, allt som underlättar uppstigningen under vardagarna är helt okej. Vad som däremot inte är lika okej är att de kommer inglidandes kl 06.22 en lördagsmorgon och sjunger. På inget mindre än Sean den förste Banan. Vad har jag gjort för ont för att väckas av den plågan och därefter ha den ekandes i mitt huvudet i timmar därefter?

Och skulle jag mot förmodan lyckas blocka låten ur huvudet ett litet tag så ekar tjejernas röster i kör strax därefter. Digi-digi-digi-ding-ding-ding, här glider kingen in.